Laurion l. Laureion, betydande bergverksdistrikt i sydligaste delen af det grekiska landskapet Attika. Grufvorna voro fordom statsegendom och fördelade i en mängd lotter, hvilka med ärftlig arrenderätt innehades af enskilda medborgare. Mineraltillgången utgjordes hufvudsakligen af silfverhaltig blymalm, hvilken i äldre tider lemnade ett så rikligt utbyte af ädel metall, att den staten deraf tillflytande inkomsten på perserkrigens tid (5:te årh. f. Kr.) icke blott räckte till statsutgifternas bestridande, utan äfven medgaf en årlig utdelning af 10 drachmer (omkr. 7 kronor) till hvarje medborgare, till dess att på Themistokles' yrkande detta öfverskott i stället anslogs till årlig nybyggnad af 20 krigsskepp. Ännu på Xenofons tid ansågs silfvertillgången vara nästan outtömlig. På Strabos tid (1:sta årh. e. Kr.) var dock grufdriften redan till stor del nedlagd. Först i senare tider har man medelst förbättrade smältningsmetoder börjat med fördel tillgodogöra sig dels de gamla slagghögarna, dels den fordom såsom värdelös bortkastade bergarten, hvarvid dock behållningen hufvudsakligen utgöres af bly och zink. För sådant ändamål bildades 1860 ett stort franskt och italienskt bolag, hvilket dock snart genom grekernas missundsamhet invecklades i en vidlyftig process, som bilades först 1873. För närvarande (1885) drifves bergverksrörelsen af två grekiska och tre franska bolag. Hufvudort inom distriktet är den på östra kusten belägna staden L., med något öfver 5,000 innev. A. M. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Laurion
Ämne: Grekiska språket, myter och orter · Antikens Grekland, Turkiet och Främre orienten
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 894–895 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗