Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Lavemang

Ämne: Farmaci och läkemedelsberedningar · Kemi, läkemedel och färgämnen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 908 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Lavemang (Fr. lavement, af Lat. lavare, tvätta, renskölja) l. klistir, klystir (af Grek. klyzein, tvätta), Grek. och Lat. enema, med., kallas insprutning af någon vätska i ändtarmen (och groftarmens nedre del) antingen för att framkalla "öppning", eller afföring af exkrementsamlingar ur denna del af tarmkanalen, eller ock för aflägsnande af "mask" (springmask, änger, Oxyuris vermicularis) samt emellanåt för att åstadkomma lindring af smärtor i underlifvet eller för att, då en sjuk af ett eller annat skäl icke genom munnen kan emottaga någon föda, tillföra organismen näring. De vanligaste slagen af lavemang "sättas" medelst en större vanlig spruta (lavemangspruta, oftast af tenn) eller en s. k. klysopomp (se d. o.), med vatten (kallt eller ljumt) eller med en blandning af hafresoppa, olja och salt (afförande lavemang, enema commune). Lavemang användas sålunda mot förstoppning (obstructio), mot kolik, ofta med kamomillté, och vid "krampkolik", med tillsättande af "Dörjes (Du Rietz') moderdroppar" (Tinctura Castorei thebaica). Vid diarréer och rödsot användas deremot stoppande, lugnande, smärtstillande lavemang, beredda af stärkelse eller af ägghvitor, med eller utan tillsats af opiumdroppar. Medelst lavemang kunna också flere slags läkemedel nödfallsvis införas i organismen, t. ex. lavemang med kloral och andra narkotiska medel eller med fiskolja, i små portioner, eller med sammandragande lösningar, såsom tanninlösning, ekbarksdekokt o. s. v., i afsigt att läka sårnader eller stilla blod- och slemflöden ("hemorrhoider") från ändtarmen. O. T. S.