Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Lebrun

Ämne: Napoleons omgivning och samtida · Napoleons män och franska militärer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 944 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Lebrun [löbrö'ng], Pierre Antoine, fransk skald, f. 1785, d. 1873, fick af Napoleon I en pension på 1,200 fr. för Ode à la grande armée (1805, samtidigt med slaget vid Austerlitz) och begåfvades med en sinekur såsom uppbördsman i Havre. Båda dessa förmåner fråntogos honom dock, sedan han 1821 alltför entusiastiskt prisat Napoleons minne i Poëme lyrique sur la mort de Napoléon. Efter Juli-revolutionen (1830) blef L. direktör vid kongl. tryckeriet och 1839 medlem af pärskammaren. Under andra kejsaredömet utnämndes han till senator, 1853. -- L. var en älskvärd natur med verkliga skaldegåfvor, men mycket litet produktiv. Hans poesi utgör en förmedlingslänk mellan första kejsaredömets och nyromantikens literära skeden. Af den senares män var L. uppburen. Hans med storartad framgång uppförda drama Marie Stuart (1820), en väl gjord omformning af det schillerska, ansågs för den nya skolans första framgång i Frankrike. L:s nästa drama, Le Cid de l'Andalousie (1825),gjorde mindre lycka. Ett stort poem, Voyage de Grèce (1828), är L:s bästa alster. Hans Oeuvres utgåfvos 1844--63 (ny uppl. 1864).