Leche, Johan, naturforskare, född d. 22 Sept. 1704 på Barkåkra prestgård i Skåne, blef student i Lund, der han, uppmuntrad af arkiatern Kilian Stobaeus, gjorde raska framsteg i naturvetenskapliga studier, erhöll 1735 tillsynen öfver byggandet af anatomiska teatern, blef s. å. anatomie prosektor och docent i medicinska fakulteten samt erhöll uppsigten öfver den rika samling, som Stobaeus skänkt åt akademien. 1740 utnämndes han till provinsialläkare i Skaraborgs län och blef s. å. med. doktor. Under en längre tids vistelse i Stockholm 1744 blef han bekant med Linné, med hvilken han sedermera stod i nära förbindelse, antog 1745 Ostindiska kompaniets anbud att blifva dess läkare i Göteborg, blef s. å. ledamot af Vetenskapsakademien samt utnämndes 1748 till med. professor i Åbo. I denna ställning var han mångsidigt verksam, gjorde meteorologiska observationer, ordnade Kalmska och Spöringska mineraliesamlingarna, uppbyggde och fullbordade en anatomisal och ett dermed förenadt kemiskt laboratorium, bidrog till inrättandet af ett lasarett i Åbo (1759) samt var den förste, som verkade för koppympningens införande i Finland. Utom en ganska värderik, på sjelfständiga forskningar stödd afhandling, Dissertatio sistens primitias Florae Scaniae, skref han uppsatser af naturvetenskapligt och ekonomiskt innehåll, hvilka till större delen äro införda i Vet. akad:s handl. Yigtigast voro hans meteorologiska observationer, som oförtrutet fullföljdes fr. o. m. år 1744. Till Linnés flora och fauna suecica meddelade han värderika bidrag. Död d. 17 Juni 1764. M. G. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Leche
Ämne: Läkare (svenska och utländska) · Läkare och naturforskare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 945 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗