Sida 477
Lazzaroner ...
hufvudriktning mot ö. n. ö. en trång, dyster dal bland kalkalperna. Vid Reute vidgar sig dalen, hvarefter L. genombryter Algau-alperna och bildar ofvanför Füssen ett vackert vattenfall. Nedanför Füssen inträder L. på slättlandet, och inkommen på tyskt område flyter strömmen i nordlig riktning, bildande gräns mellan Schwaben och det egentliga Bajern, samt utmynnar på 405 m. höjd i Donau vid Lechsend. Längd 285 km. Dess flodområde är endast 6,600 qvkm., emedan tillflödena, med undantag af Wertach, äro obetydliga. -- Vid den lilla staden Rain, nära L:s förening med Donau, öfvergick Gustaf II Adolf floden d. 5 April 1632 och slog på samma gång de kejserlige under Tilly, hvilken skulle hindra öfvergången. Tilly blef svårt sårad under striden och afträdde från krigsskådeplatsen. Bekant i krigshistorien är äfven Lechfeld, en slätt mellan L. och dess venstra biflod Wertach. Der vann konung Otto I d. 10 Aug. 955 en seger öfver ungrarna.
Lechaion, en af det forna Korints hamnstäder. Se Korint.
Leche, Johan, naturforskare, född d. 22 Sept. 1704 på Barkåkra prestgård i Skåne, blef student i Lund, der han, uppmuntrad af arkiatern Kilian Stobaeus, gjorde raska framsteg i naturvetenskapliga studier, erhöll 1735 tillsynen öfver byggandet af anatomiska teatern, blef s. å. anatomie prosektor och docent i medicinska fakulteten samt erhöll uppsigten öfver den rika samling, som Stobaeus skänkt åt akademien. 1740 utnämndes han till provinsialläkare i Skaraborgs län och blef s. å. med. doktor. Under en längre tids vistelse i Stockholm 1744 blef han bekant med Linné, med hvilken han sedermera stod i nära förbindelse, antog 1745 Ostindiska kompaniets anbud att blifva dess läkare i Göteborg, blef s. å. ledamot af Vetenskapsakademien samt utnämndes 1748 till med. professor i Åbo. I denna ställning var han mångsidigt verksam, gjorde meteorologiska observationer, ordnade Kalmska och Spöringska mineraliesamlingarna, uppbyggde och fullbordade en anatomisal och ett dermed förenadt kemiskt laboratorium, bidrog till inrättandet af ett lasarett i Åbo (1759) samt var den förste, som verkade för koppympningens införande i Finland. Utom en ganska värderik, på sjelfständiga forskningar stödd afhandling, Dissertatio sistens primitias Florae Scaniae, skref han uppsatser af naturvetenskapligt och ekonomiskt innehåll, hvilka till större delen äro införda i Vet. akad:s handl. Yigtigast voro hans meteorologiska observationer, som oförtrutet fullföljdes fr. o. m. år 1744. Till Linnés flora och fauna suecica meddelade han värderika bidrag. Död d. 17 Juni 1764. M. G. S.
Lechevalier [lösjövalje], Jean Baptiste, fransk fornforskare, f. 1752, följde 1784 såsom sekreterare franska sändebudet grefve de Choiseul-Gouffier (se d. o.) till Konstantinopel och deltog i hans arkeologiska undersökningar på Troja-slätten, reste 1790--95 i norra Europa och antogs 1806 till förste konservator vid S:te Geneviève-biblioteket i Paris. Död 1836. Med sitt arbete Voyage de la Troade (1794; 3:dje uppl. 1802, i 3 bd jämte atlas) trodde sig L. kunna uppvisa icke blott skådeplatserna för "Iliadens" tilldragelser, utan äfven alla orter, som äro omnämnda i "Odyssén". Han råkade dock härvid ut för samma svårigheter som i en senare tid doktor Schliemann. L. skref dessutom Voyage de la Propontide et du Pont-Euxin (2 bd, 1801) m. m.
Lechfeld [-felt]. Se Lech.
Lecitin (af Grek. lekithos, ägg-gula), kem., ett i ägg-gula, fiskrom, hjernan och nervsubstansen, gallan, blodet, i alla i utveckling stadda celler i menniskoorganismen, men äfven i växtriket, i jäst, bönor m. m. förekommande ämne, som synes vara af särskild betydelse för alla celler, hvilka äro stadda i utveckling eller kunna utvecklas. Lecitin är en vaxartad, mycket hygroskopisk kropp, som sväller i vatten och lätt löses i alkohol, eter, kloroform och oljor. Om det kokas med baryt-lösning, sönderdelas det, under upptagande af vatten, i feta syror eller oljsyra, glycerinfosforsyra och kolin. Till följd häraf låter lecitin uppfatta sig såsom ett slags salt af kolin med glycerinfosforsyrans eterarter af nämnda syror. Alltefter de sistnämndas art uppstår stearinsyre- och oljsyrelecitin, hvadan således lecitin egentligen betecknar ej ett enda ämne, utan en grupp af närbeslägtade ämnen. Sammansättningen kan uttryckas med formeln:
C3 H5{(OA)2
PO4 H . C2 H4 N(CH3)3 OH,
i hvilken A betyder stearinsyrans eller oljsyrans radikal. P. T. C.
Lecky [lekki], William Edward Hartpole, engelsk historieskrifvare, född 1838 nära Dublin, är förf. till bl. a. de ganska utmärkta arbetena History of the rise and influence of the spirit of rationalism in Europe (2 bd, 1865; 5:te uppl. 1872), ett i Buckles anda skrifvet verk, History of european morals from Augustus to Charlemagne (2 bd, 1869; 3:dje uppl. 1877), ett vigtigt bidrag till den så föga uppodlade sedehistorien, samt History of England in the eighteenth century (4 bd, 1878--82, 5:te och sista bdt ännu icke utkommet; "Englands historia i 18:de århundradet", 1880--85), en fortsättning af Macaulays kända arbete, men hvilken stannar långt efter sin förebild. L. lyckas förträffligt, då han skildrar sedernas och det inre andliga lifvets utveckling, men i öfrigt framträder alltför mycket bristen på arkivforskningar. Reda saknas i det kronologiska sammanhanget, proportionerna äro ojämnt afvägda och framställningens objektivitet störes af polemiska sidoutflykter.
Leckö (Läckö). 1. Kungsgård på Kållandsös nordöstra del, Otterstads socken, Skaraborgs län, omfattar 5 mtl och upptages till ett värde af 135,000 kr. På en klippa i den s. k. Stallviken och skildt från land genom en i berget sprängd graf reser sig med väldiga murar och torn L. slott, visserligen förfallet, men ännu ett imponerande minne från Sveriges stormaktstid. Delvis härstammar det från medeltiden. Det har fått flere tillbyggnader och
Källa: Project Runeberg ·
