Leonhard

Leonhard, Karl Cäsar von, tysk geolog, f. 1779, d. 1862, var under en tid af storhertigdömet Frankfurts tillvaro (1810--13) chef för dess domänförvaltning. 1815 kallades han af konung Maximilian I till vetenskapsakademien i München, men öfverflyttade 1818 till Heidelberg såsom professor vid universitetet derstädes. Han tillhörde ursprungligen Werners geologiska skola, men stod vid slutet af 1820-talet i det ultravulkanistiska lägret. L:s märkligaste arbeten äro: Handbuch der oryktognosie (1822; 2:dra uppl. 1826), Charakteristik der felsarten (1823--24), det första försöket till en petrografi, vidare den vidlyftiga monografien Die basaltgebilde (1831--32) samt det populärt hållna verket Geologie oder naturgeschichte der erde (1833--44). Ett literärt centralorgan för flere närbeslägtade vetenskapsgrenar skapade han genom "Taschenbuch für die gesammte mineralogie" (1807--29) och dess fortsättning "Jahrbuch für mineralogie, geognosie, geologie und petrefaktenkunde", hvars utgifvande han 1830--58 ombesörjde tillsammans med H. G. Bronn. -- En son af L., Gustav von L., f. 1816, d. 1878, studerade under faderns ledning och blef, liksom denne, universitetslärare i Heidelberg. Han skref bl. a. Grundzüge der geognosie und geologie (1851; 3:dje uppl. 1874) och fortsatte efter fadern utgifvandet af "Jahrbuch für mineralogie etc.", först i förening med Bronn och efter dennes död (1862) tillsammans med H. B. Geinitz.