Leonhardt

Leonhardt, Gerhard Adolf Wilhelm, tysk jurist och statsman, f. 1815, blef 1865 hannoveransk justitieminister, kallades 1867 till förste president i den i Berlin för de nya provinserna upprättade högsta domstolen ("Oberappellationsgericht") samt blef s. å. "kronsyndikus", medlem af "herrenhaus" och preussisk justitiestatsminister. L., som redan under sin ämbetstid i Hannover inlagt stor förtjenst vid utarbetningen af detta lands nya lag (som började tillämpas 1852), tog såsom preussisk ämbetsman och såsom medlem af "bundesrath", särskildt såsom ordförande för dess lagutskott, verksamt del i införandet af den nya strafflagen för Tyska riket. Under hans ledning utarbetades äfven förslag till ny rättsförfattning, straff- och civilprocess, hvilkas genomförande blir ett vigtigt steg till det nya rikets verkliga enhet. L. fick för sjuklighet afsked 1879 och dog i Hannover 1880. Bland hans skrifter må nämnas Die justizgesetzgebung des königreichs Hannover (4:de uppl. 1867) samt Zur reform des civilprocesses in Deutschland (1865).