Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Liliaceae

Ämne: Växtsläkten och örter (korta släktartiklar) · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 1287–1288 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Liliaceae DC., bot., en nat. fam. bland Monocotyledoneae. Blommorna bestå af sex lika färgade blad, bildande en oftast kronlik blomkalk, som stundom är sambladig, alltid regelbunden. Ståndarna äro 6 (undantagsvis 4 eller 8), fria eller vid basen förenade. Märket är helt eller treflikigt, stundom utan stift, fruktämnet inom kalken vanligast trerummigt, mognande till en kapsel eller bärfrukt, med centrala fröfästen och många frön. Liliaceae l. liljeväxterna omfatta grupperna Tulipeae, Asphodeleae, Asparageae och Parideae, hvilken sistnämnda grupp nu ofta skiljes från liljeväxterna och föres till Smilacineae. Liljeväxterna utgöra omkr. 1,500 arter. De förekomma talrikast i Gamla verldens varma och tempererade jordbälten, der de med sina ofta praktfulla blommor räknas bland växtverldens största prydnader. Många odlas derför äfven i våra trädgårdar och växthus, såsom de allmänt bekanta tulpanerna, hyacinterna och flere slag af liljor. Familjen utmärker sig genom skarpa beståndsdelar, såsom flyktiga, svafvelhaltiga, retande oljor hos många lökarter, hvilka skarpa ämnen kunna blifva farliga gifter, t. ex. i rotstocken hos den praktfulla Gloriosa superba L. i Ostindien och i löken hos den från Persien härstammande, hos oss odlade Fritillaria imperialis, den rätta "kejsarekronan". Några liljor framkalla kräkning. Många äro endast måttligt skarpa och användas som kryddor vid matlagningen. Andra äro milda, slemmiga, ätbara, t. ex. lökarna af flere Asphodeli, Tulipae, Lilia, några arter af det annars skarpa slägtet Allium och de späda skotten af sparris. O. T. S