Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Lilium

Ämne: Växtsläkten och örter (korta släktartiklar) · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 1288–1289 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Lilium Tourn., växtslägte, som utgör typen för nat. fam. Liliaceae DC. De sex kalkbladen hafva nära basen ett honingsgömme i form af en fåra med en vidstående, långsträckt upphöjning. Vanligen stå kalkbladen klocklikt tillsamman och äro undantagsvis tillbakarullade. Ståndareknapparna äro fästa med ryggen vid strängarna. Märket är knöligt, trekantigt. Liljorna äro i allmänhet hög växta örter med fjälliga lökar, rikbladiga stjelkar och vanligen flere stora, ofta praktfulla blommor, till färgen hvita, gula, brandgula, röda eller stundom spräckliga. Många arter odlas i trädgårdar och växthus för de vackra blommornas skull och deras ljufliga vällukt. Allmännast förekomma brandgula liljan, L. bulbiferum L., som i Sverige finnes verkligt vild å Billingen och Kinnekulle samt flerestädes förvildad, likasom ock kroll-liljan (ofta kallad kejsarekrona), L. Martagon L., som har de röda, violettoch brunfläckiga kalkbladen tillbakarullade, och hvars tjockfjälliga lökar ätas i Sibirien ("Sarana-rot") samt förr användes, under namn af radix asphodeli spurii, såsom urindrifvande o. s. v. Hvita liljan, L. candidum L., härstammande från Orienten, sprider stark vällukt och är inom den äldre kyrkliga målningskonsten använd såsom en symbol af den jungfruliga renheten. I våra växthus och fönster förekomma flere arter med synnerligen praktfulla blommor, såsom L. lanceifolium album och rubrum, med hvita och rödaktiga blommor, L. tigrinum, hvars blommor äro mycket stora, gulaktiga och brunprickiga, m. fl. O. T. S.