Limbek

Limbek, sönderjylländsk adlig ätt, i 14:de och början af 15:de årh., från byn Lehmbeck i närheten af Rendsborg. -- 1. Klaus L. fick genom gifte godset Törning i norra Slesvig och förvärfvade sedermera stora egendomar äfven i Nörrejylland, bl. a. Kalö vid Arhus. År 1337 gjorde grefve Geert honom till höfvitsman i Jylland, med hvars mäktigaste adelsmän han ingått vänskaps- och slägtförbindelser. Emellertid reste sig det nationella partiet, grefve Geert dödades af Niels Ebbessön (1340), och Valdemar Atterdag hyllades såsom konung. Först nekade L. honom hyllningsed; men efter några års strid emellan konungen och grefve Geerts söner uppträdde han såsom mäklare emellan dem, åvägabragte förlikning (1343) och trädde i konungens tjenst, först i egenskap af "lensmand" på Själland, sedermera såsom drots. Detta hindrade likväl icke, att han flere gånger, i spetsen för Nörrejyllands stormän, gjorde uppror mot konungen och med skiftande lycka stridde med honom. Död 1372 eller 1373. -- 2. Henneke L., den förres son, tillhörde, likasom sin farbroder Lyder L. (till Sögård i norra Slesvig) de sönderjylländske adelsmän, som efter den siste hertigens död (1375) hyllade den holsteinske grefve Geert den yngre såsom hertig. Redan under faderns lifstid innehade han Törning och det närbelägna Gram samt kämpade derifrån än mot konungen, än mot hertigen. Under långa tider låg han ute på sjöröfveri. Jämte Geert d. y. stupade han i en strid mot ditmarskarna (1404). -- 3. Klaus L., den föregåendes son, synes hafva blifvit helt och hållet dansk. Åtminstone understödde han, stundom med stora uppoffringar, under Margaretas och Eriks af Pommern regering de andre danske adelsmännen och flensborgarna mot de inflyttade tyskarna. Då han en gång (1407) blifvit tillfångatagen af sina fiender, måste han, för att kunna betala lösesumman, sälja en stor del af sina gods till Margareta. 1413 var han medlem af rättaretinget i Nyborg, hvilket tilldömde konungen hertigdömet Slesvig. Men då han af konungen ständigt tillbakasattes för dennes tyska gunstlingar, gick han (1418) öfver till hertig Henrik, och efter några års förlopp (1422) sände konungen mot honom en här under Tönne Rönnov. Striden gällde Törnings slott, och L. stupade troligen i densamma. Med honom utslocknade ätten. C. R.