Lindansare (akrobat, eqvilibrist), gymnastisk konstmakare, som på en (vanligen högt öfver marken) spänd, stram lina skrider fram, dansar och utför allahanda svåra rörelser, hvarvid han för att vidmakthålla kroppens jämnvigt ofta betjenar sig af en balanser-stång (se Balansera). Lindansare hafva funnits hos alla kulturfolk i öster- och vesterlandet. Hos greker och romare stod denna konst högt. De, som dansade på tjockt rep, kallades hos grekerna schoinobatai (Lat. funambuli), medan neurobatai, de som dansade på (knappt märkbara) tarmsträngar, ofta kallades "luftdansare" (aerobatai). I Rom dresserades under kejsaretiden elefanter att gå på lina. Sällskap af lindansare, hvilkas medlemmar mest togos från slafklassen, drogo från ort till ort och uppträdde vid offentliga fester. På vaser och väggmålningar återfinnas bilder af deras produktioner. Under medeltiden kommo lindansare från Orienten till Europa. Det ryktbaraste lindansareprof i nyare tider är Blondins färder på spänd lina (på 60 m. höjd) öfver Niagara (med säck öfver hufvudet, på styltor, afbrännande fyrverkerier midt öfver fallet o. s. v.). Jenkins har senare utfört samma vågstycke på velociped, Maria Spelterini med förbundna ögon, baklänges eller med tunga kulor vid fötterna.
Nordisk familjebok · första upplagan
Lindansare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 1339 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗