Balansera (jfr Balans), uppväga, hålla jämnvigt. 1) Mek. En kropp säges balansera, när han jämnt och nätt är i jämnvigt, eller när han gör små svängningar å ömse sidor om jämnvigts-läget. Så är t. ex. förhållandet med en vågbalans, som bringas ur jämnvigt och sedan lemnas åt sig sjelf, hvarvid han vrider sig fram och tillbaka och, efter ett antal till storleken allt mer aftagande svängningar å ömse sidor om det ursprungliga läget, slutligen återkommer till detta. En understödd kropp kan balansera, endast då lodlinien genom hans tyngdpunkt under rörelsen ständigt faller innanför de ytterste stödjepunkterna. Så t. ex. kan ett ägg icke balansera kring ändpunkterna, men deremot kring en följd af andra mellan dem liggande punkter. En på fingret hållen upp-rättstående stång kan fås att balansera, blott derigenom att man ständigt försöker hålla fingret lodrätt under stångens tyngdpunkt. Lindansaren balanserar på linan, derigenom att han dels genom rörelsen hos sin kropp, dels genom användandet af en balanserstang afpassar läget af sin tyngdpunkt så, att lodlinien genom denne alltid går genom linan. Vid några konststycken användes centrifugalkraften för att underlätta balanseringen, t. ex. när en roterande tallrik hålles balanserande på spetsen af en käpp. - Äfven två kroppar, som mot v äga hvarandra, sägas "balansera hvarandra. Särskildt nyttjas detta uttryck i fråga om maskiner, på hvilka man låter tunga maskindelar mot vägas af andra sådana för att derigenom erhålla en jämnare rörelse eller upphäfva ett ensidigt "verkande tryck genom ett annat lika stort tryck. Sålunda säges sliden till en ångmaskin vara balanserad, om dess tryck mot slidplanet är upphäfdt, så att friktionen blifver mindre än eljest. G. u. D.
2) Handelst. Afsluta en räkning. Jfr Bok-hålleri.
Den här artikeln står på en sida som inte är korrekturläst än – texten kommer direkt från OCR och kan innehålla fel. Originalet visar hur det är tryckt.