Lithou

Lithou, Gustaf, skald, föddes i Limingo, Österbotten, d. 25 Mars 1692 och fick studera i Upsala, der han egnade sig företrädesvis åt den latinska verskonsten i den tidens smak, d. v. s. såsom älskare och efterbildare af Lucanus, Statius, Claudianus och andra senromerska skalder. Sedermera ingick han i krigstjenst, befordrades till fänrik, men tog afsked 1721 med en liten pension. Han erhöll 1751 kaptens fullmakt och afled i Stockholm d. 21 Dec. 1753, mångfaldigt besjungen af samtida skalder. -- Sitt stora rykte inom den latinska skaldekonsten grundlade L. genom sin Panegyris exsequialis öfver Karl XII, ett långt historiskt skaldeqväde på ståtliga hexametrar, om hvilket censor, den store latinaren Joh. Rosenadler, vittnade, att "det kanske i någon mån kunde jämföras med antikens dikter". Eljest inskränker sig hans diktning till smärre lyckönskningar, grafskrifter och i synnerhet böneskrifter, de sistnämnda riktade till både konung, ständer, ämbetsverk och enskilda. Hans poesier vunno uppmärksamhet och berömmelse äfven i Tyskland, och så kunde en förläggare djerfvas att 1734 utgifva första delen af hans Poëmata heroico-miscellanea, hvilka af samtida vitterlekare prisades och framhöllos såsom utomordentliga mönster. Betecknande för arten af L:s skaldskap är emellertid att han sjelf under texten tillagt en fortlöpande afdelning noter "att förklara mörkare mytologiska och hellenska uttryck för den svenska ungdomen". Sannolikt voro dessa upplysningar ej mindre behöfliga för hans äldre läsare. -rn.