Löftesskrift

Löftesskrift kallas den skriftliga handling, som den, hvilken för annan går i borgen, till bevis dera vanligen afgifver till hufvudgäldenärens borgenär. Så framt skriftlig handling icke blifvit upprättad öfver det hufvudsakliga obligationsförhållandet, utgöres löftesskriften naturligen af en sjelfständig förskrifning. Men äfven i motsatt händelse kan detta vara förhållandet, ehuru löftesförbindelsen då vanligen tecknas på den handling, som innefattar hufvudförbindelsen, till hvars säkerhet löftesskriften utfärdats. Derest så sker, plägar man för öfrigt affatta löftesskriften synnerligen kort under hänvisning till hufvudförbindelsens innehåll. Men då, vid sviklig förändring af detta senare, domstolarna visat sig böjda att i ett dylikt skrifsätt se en anledning till att låta borgensmännens ansvar jämväl omfatta den utvidgning, som hufvudförbindelsen sålunda kan hafva erhållit, är förfaringssättet ej utan sina vådor. Rådligast är, att borgensmannen sörjer för att sjelfva löftesskriften till alla delar bestämmer omfånget af hans ansvar och dessutom så upprättas, att förändring af dess innehåll icke lätteligen må kunna ske. Hvarje löftesskrift faller för öfrigt, i sin egenskap af förskrifning, under de för skuldebref gällande rättsbestämmelser. Jfr Borgen, Skuldebref. A. W.