Löfträd

Löfträd, bot., benämnas med ett gemensamt namn, till skilnad från barrträden, alla träd, hvilkas blad icke äro jämnbreda, styfva och stickande, utan hafva en mer eller mindre utbredd bladskifva, hvars fasthet (konsistens) kan mycket vexla, från pergaments- eller läderhårdhet till hög grad af mjukhet eller vekhet. Löfträdens blad lefva i alla kallare luftstreck blott en sommar eller vegetationsperiod och bortdö sålunda vid köldens inbrott, om de ock hos ett par löfträd, såsom boken och en ek-art (Quercus sessiliflora), qvarsitta vissnade öfver vintern. I varmare nejder deremot, inom »de ständigt grönskande löfträdens zon», kunna de fortlefva längre tid eller under flere vegetationsperioder. Endast några lågväxande buskar af ljungväxternas familj, såsom lingon, mjölon och arter af slägtet Pyrola samt Linnaea, hvilka alla hafva läderartade och tämligen hårda blad, bibehålla dessa gröna under den nordiska vintern. Det är anmärkningsvärdt, att efter regeln de i Sverige vildt växande löfträdens (liksom äfven barrträdens) namn äro enstafviga, t. ex. al, alm, asp, björk, bok, ek, hägg, lind, lönn, pil, rönn, sälg (gran och tall). Buskars namn äro deremot ofta nog tvåstafviga, såsom, hagtorn, vide, hassel o. s. v. O. T. S.