Loggia

Loggia [lådsja], Ital. (genom Med. Lat. logia l. lobia beslägtadt med T. laube, löfsal), en täckt, åt ena sidan öppen gång, vanligen såsom en svale eller veranda anbragt utefter en annan byggnad, stundom sjelf ständigt uppförd. Monumentala loggier af det senare slaget byggdes mot slutet af medeltiden här och der i de italienska städerna (Florens, Siena m. fl.) såsom samlingsrum vid högtidligare tillfällen merendels midt emot eller i närheten af de som bostäder tjenande palatsen. Det förra slaget förekommer allmänt i Italien, der dylika gångar stundom sträcka sig utefter hela gator (Bologna, Pisa m. fl. st.) för att under den sydliga himlen tillgodose behofvet af skugga och svalka. Den arkitektoniska utstyrseln är högst vexlande, från den enklaste anordning med ett bjelktak, buret af grofva stöd, till de sirligaste af pelare eller kolonner burna arkadräckor. -- Loggia dei Lanzi i Florens är en prydlig byggnad af den sjelfständiga typen, belägen i närheten af Palazzo vecchio vid den ståtliga Piazza della Signoria, mot hvilken den öppnar sig med tre vida rundbågar, burna af gotiska sammansatta pelare, och prydd med reliefmedaljonger. Uppförd på slutet af 1300-talet under gotikens herravälde, visar den i detaljerna antydningar om den stundande renaissancen. Det ursprungliga namnet var L. dei Signori; sitt nuvarande namn erhöll den efter Cosimo I:s tyska landsknektar, för hvilka den tjenade till ett slags högvakt. Inne i hallen, liksom på bröstningsmuren emellan pelarna, äro numera uppställda åtskilliga märkliga bildverk från antiken och renaissancen: Benvenuto Cellinis Perseus med Medusas hufvud, den antika s. k. Thusnelda, Ajax och Achilles m. fl. Det ståtliga rummet har ej f. n. någon bestämd uppgift, om ej måhända den att utgöra en tummelplats för stadens allra yngsta medborgare. -- Vatikanens loggier kallas de täckta gångar, som i tre våningar öfver hvarandra omgifva den vestra, norra och östra sidan af Cortile di San Damaso, den yttre gården i sydvestra hörnet af Vatikanens byggnadskomplex i Rom. De utfördes efter planer af Bramante (d. 1514) och tillhöra ur arkitektonisk synpunkt den begynnande högrenaissancens förnämsta skapelser. Men sin största ryktbarhet hafva de vunnit genom den glänsande dekoration i målning och stuck, som under ledning af Rafael och efter hans skisser utfördes i den gång i andra våningen å gårdens vestra sida, som från påfvens enskilda bostad leder till de s. k. stanzerna (se d. o.). Den rafaeliska loggians tak utgöres af 13 på hvarandra följande små kupoler, i hvilka äro framställda 4 och 4, således tillsammans 52, bibliska scener, hvaraf 48 ur Gamla och 4 ur Nya test. (den s. k. »Rafaels bibel»). Väggar, pilastrar och fönsterinfattningar äro för öfrigt prydda med ornamentala och figurmålningar, för hvilkas anordning mönstren äro hemtade från antika väggmålningar i de vid 1500-talets begynnelse upptäckta Titus-termerna (då underjordiska rum: grotte, hvaraf namnet grottesker på detta dekorationssätt). Den af Rafaels medhjelpare, som hade den hufvudsakliga förtjensten om det rent dekorativa och ornamentala i målningarna, var Giovanni da Udine. Upk.