Lohman

Lohman, Karl Johan, skald, psalmförfattare, född i Stockholm d. 10 Febr. 1694, student i Upsala 1710, filos. magister 1716, prestvigd 1717, åtföljde 1718 såsom e. o. bataljonspredikant armén till Norge och höll den sista predikan, som Karl XII åhörde, samt fick snart derefter hofpredikants fullmakt. Han tjenstgjorde sedan i hufvudstaden, blef 1721 notarie vid hofkonsistorium och 1727 förste pastor vid lifdrabantkåren. Det var hufvudsakligen under denna tid hans vittra verksamhet inföll. L. öfversatte bl. a. Bredings »Det eviga evangelium» (1729, en andaktsbok, som upplefde ganska många upplagor ända till 1800-talet) samt utgaf, som bihang till en annans tolkning af Rittmejers kommunionbok, Tillökning af några anderika sånger, utaf tyskan öfversatte (1730), hvilken samling äfven fick åtskilliga upplagor. Samtidigt uppträdde han flitigt som diktare af bröllops- och grafskrifter, hvilka länge skattades högt och, i utdrag, meddelades i Sahlstedts »Samling af verser». Malmström, som egnat L. uppmärksamhet i »Svenska vitterhetens historia» och lemnat åtskilliga prof af hans poem, finner honom visserligen ej vara någon skald af första ordningen, men anser likväl, att han i åtskilliga föregångares fotspår rör sig med tämligen liflig fantasi på sitt magra, moraliserande område. L. blef 1731 kyrkoherde i Tierp, ärkestiftet, och qvarstannade der, oaktadt erhållen kallelse till en Stockholmsförsamling. Han var preses på prestmötet 1750, då han författade en Dissertatio de sacra coena, och riksdagsman 1751 samt blef s. å. teol. doktor. Hans kända poetiska begåfning och försök inom psalmsången gjorde, att ärkebiskop H. Benzelius gaf honom i uppdrag att författa anmärkningar vid svenska psalmboken och lemna förslag till nya psalmer. L. gjorde detta, och hans arbete begagnades af den komité, som 1765--67 utgaf »Then svenska profpsalmboken». Af L:s tolkningar har emellertid blott en i något så när oförändradt skick ingått i vår nuvarande psalmbok (n:o 81), medan hans öfversättning äfven något brukats för n:o 91. L. afled i Tierp d. 4 Febr. 1759. -rn.