Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Lohenstein

Ämne: Skalder och författare, blandade nationer · Skalder och dramatiker

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 40 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Lohenstein, Daniel Kasper von, tysk författare, den ene af upphofsmännen till andra schlesiska skaldeskolan, föddes 1635 i Nimptsch (Schlesien). Han röjde brådmogna literära gåfvor, studerade juridik och nyare språk i Leipzig, företog resor samt befordrades på ämbetsmannabanan till kejserligt råd och stadssyndikus i Breslau. Död 1683. -- I lefvernet sansad och otadlig, gjorde L. sig deremot i sin diktning, som han idkade »för tidsfördrifs skull», skyldig till allsköns äfventyrlighet och utsväfningar. I kamp mot Opitz' förståndstorra riktning uppdref han sin af naturen maktlösa fantasi till en hardt när vanvettig grad af svulst. Märkliga äro särskildt L:s sex dramer (bland dem Cleopatra, Agrippina, Epicharis och Ibrahim sultan), bildade efter Gryphius', men i saknad af dennes företräden och med en i sanning bödelsgrym smak fråssande på blodsgerningar och otuktsskildringar. Deras högtrafvande diktion förefaller numera fullkomligt parodisk. I dessa dramer återspeglas en förvildad tids brutala tänkesätt. I sin lyrik slöt L. sig, liksom Hofmannswaldau, till den lystne, förkonstlade Marini och utgaf Rosen (heroider, kärleks- och bröllopssånger), Hyacinthen (begrafningssånger) och Himmelsschlüssel samt Thränen (andliga sånger). L:s hjelteroman Arminius und Thusnelda (ursprungliga titeln vidlyftigare; 1689--90, ny uppl. 1731; nära 3,000 qvartsidor) vann rykte för att vara den bästa tyska romanen under 1600-talet. Åtskilliga dialoger deri äro jämförelsevis läsbara och fria från uppskrufning. Boken är på det hela ett vidunderligt upplag af allahanda lärdt kram, i synnerhet fornkunskap. Den »lohensteinska svulsten» sträckte sitt inflytande på tyska poesien genom en skara härmare långt in i 18:de årh. och utdrefs först af Gottsched. Jfr Conrad Müller: »Beiträge zum leben und dichten Daniel Caspers von Lohenstein» (1882).