Lohengrin

Lohengrin (af Garin le Loherain, d. v. s. Garin Lothringaren, hjelten i en fransk »chanson de geste»), medelhögtysk dikt, författad af en bajrare omkr. 1290 och inlagd i dikten om sångarestriden på Wartburg, hvarest den är lagd i munnen på Wolfram v. Eschenbach. Dikten om L. är sammanställd af sagan om svanriddaren, graal-sagan samt sägner om Henrik Fogelfängaren. L., son till Perceval, utskickas af den helige graals riddarekrets såsom kämpe åt Elsa, hertigens af Brabant dotter, då den våldsamme Fredrik af Telramunt mot hennes vilja gör anspråk på att få äkta henne. L. anländer till den sköna i en båt, dragen af en svan, fäller Telramunt i offentlig tvekamp och blifver Elsas make. Han utför sedan i kejsar Henriks tjenst hjeltebragder mot magyarer och sarasener. Ehuru L. förbjudit Elsa att någonsin spörja om hans härkomst, är hon dock så enträgen, att han gifver vika och afslöjar sig, men han förklarar då äfven, att han måste lemna henne. Svanen återkommer, och L. skiljes med sorg från sin maka och deras två söner för att återvända till graals borg. Elsa dör af grämelse. Sagan är utgifven bl. a. af Rückert i en kritisk edition (1858). Den utgör ämnet för en af Richard Wagners mest berömda operor.