Londonclay (lö'ndönklä; Eng. clay, lera), geol., en till eocen-serien hörande lera, som finnes i s. ö. England och der uppnår en mäktighet af ända till 500 fot. Den är rik på fossil, hufvudsakligen marina; dock finnas deri ock landtväxter (såsom palmer) samt landtdäggdjur och foglar. B. L-n.
Rullstensgrus geol, ett mer eller mindre groft grus, hvars material visar sig vara Cardiumbanken geol., benämnes af J. C. Moberg den fossilförande horisont i sydöstra Skånes liaslager (vid Kurremölla), som … Glacialformation geol., en sällan använd benämning på sammanfattningen af alla under istiden eller glacialperioden bildade jor… Elfsandsaflagringar l. elfdalsaflagringar, geol., gemensam benämning för de postglaciala sand- och leraflagringar, som äro afsatt… Strandgrus geol., ett gröfre eller finare, ofta stenblandadt grus, som förekommer vid forna eller nuvarande hafs- eller … New red sandstone [nju -stån], geol., en i England antagen benämning för de af mestadels rödaktiga sandstenar, konglomerat och … Glup geol., en i vissa provinser, exempelvis Upland, använd benämning på sådana platser, vanligen betecknade genom… Papperstorf och pappersgytja, geol., benämnas de strukturvarieteter af torf och gytja, som efter torkning låta med lätthe…
Alla artiklar i ämnet →