Long island

Long island [lång ejländ], Förenta staternas i Nord-Amerika största ö, ligger i Atlantiska hafvet s. om Connecticut, från hvars kust den skiljes genom det grunda Long Island sound, och ö. om New York, till hvilken stat den räknas. Ön är omkr. 200 km. lång i s. v. och n. ö., men i allmänhet endast 20--30 km. bred och har en areal af 4,356 qvkm. Den består till största delen af glaciala bildningar och genomdrages i sin längdriktning af en bergskedja, som vexlar i höjd emellan 50 och 117 m. öfver hafvet. Söder om denna utbreder sig en nästan jämn slätt af omkr. 20 m. höjd, som vattnas af ett stort antal jämnlöpande grunda vattendrag. Längs en stor del af södra kusten sträcker sig en rad af laguner, bildade af dyner. Norra sidan är mera kuperad, och djupa fjorddalar sträcka sig ned till Long island sound samt bilda utmärkta hamnar. En stor del af ön är ännu bevuxen med skog, barrträd samt ek, hickory och valnöt. Åkerbruk och, framförallt, trädgårdsodling äro hufvudnäringar. Öfver den vestra, smalare delen af Long island sound, det s. k. East river, byggdes 1870--83 en jättestor, 1,825 m. lång hängbro, som förenar städerna New York och Brooklyn. Det lifligt trafikerade East river, särskildt det beryktade Hell gate, var förr farligt på grund af sina undervattensklippor, men dessa hafva numera undanröjts genom omfattande sprängningsarbeten, som afslutades i Okt. 1885, då det 1/2 km. långa och 1/8 km. breda Flood rock söndersprängdes. Ön är delad i tre counties: King's, Queen's och Suffolk, och hade 1880 744,022 innev., deraf staden Brooklyn i vestligaste delen hade 566,689. De färgades antal var 15,564, deraf ett 50-tal indianer. L. upptäcktes af holländarna 1609 och afträddes till England 1674.