Lorient [låria'ng], ursprungligen L'Orient, stad i franska depart. Morbihan, vid en af de förenade floderna Scorff och Blavet bildad vik af Atlantiska hafvet och vid jernvägen Nantes--Brest. 37,096 innev. (1881). Staden är en vigtig krigshamn, flottstation, fästning af andra rangen och säte för en marinprefekt. Den är modernt och regelbundet byggd, men har inga genom ålder eller stil märkliga byggnader; allt dess intresse är fäst vid de stora inrättningarna för flottans behof, såsom segeloch sejlareverkstäder, gjuterier och smedjor m. m. samt skeppsvarfven vid Caudan, de största i Frankrike. Hamnen är tillgänglig för de mest djupgående fartyg och försvaras vid inloppet, 5--6 km. s. om L., af flere starka fort samt den befästa staden Port Louis på östra sidan. Några bretagniska köpmän, som drefvo handel på Ostindien, hade först sina nederlagsplatser i sistnämnda stad, men byggde 1628 sina magasin på den motsatta stranden. Det 1664 grundade Compagnie des Indes orientales tog dessa i besittning och kallade platsen, som snart växte upp till en stad, L'Orient (»Österlandet»). Hamnen köptes 1782 af Ludvig XVI för 12,7 mill. livres och förklarades för frihamn.
Nordisk familjebok · första upplagan
Lorient
Ämne: Järnvägs- och industristäder · Orter i England, Wales och Nordamerika
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 104 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗