Sida 56
Loppfrö ...
Adriatiska hafvet. 7,997 innev. (1881). Biskopssäte. Staden består af föga mer än en lång smal gata, som är full med bodar för försäljning af rosenkransar, medaljer, krucifix o. s. v. och som leder till stadens torg, Piazza della Madonna. Vid detta ligga stadens förnämsta byggnader: jesuitkollegiet, Palazzo apostolico (nu kungl. palats, påbörjadt 1510 efter Bramantes ritningar) samt den i arkitektoniskt hänseende obetydliga domkyrkan Chiesa della Casa santa, som började byggas 1464 och fullbordades 1587 under Sixtus V, hvars staty står framför den vackra fasaden. I midten af kyrkan står den bekanta Heliga hyddan (Casa santa), en simpel tegelstensbyggnad, 4,1 m. hög, 8,5 m. lång och 3,8 m. bred, hvarom legenden berättar följande. Jungfru Maria föddes och bodde under hela sitt lif i denna hydda. Den förändrades af apostlarna till en kyrka, och gudstjenst förrättades der ända till konungariket Jerusalems fall. Hotad med förstöring af turkarna, fördes den af änglar 1291 från Nasaret till Tersato nära Fiume, 1294 till en skog vid Recanati (nära L.) och 1295 till sin nuv. plats. Casa santa är omgifvet med ett marmorfodral, smyckadt med reliefer af Sansovino, Lombardo m. fl. Det inre bildar en enda kammare. I en nisch står en af cederträ skuren, med guld och ädelstenar besatt bild af madonnan med barnet. Legenden tillskrifver apostelen Lukas förfärdigandet af detta konstverk, men arbetet sjelf häntyder på senare hälften af 15:de årh. Pilgrimernas antal uppgick under jesuitordens högsta blomstring till 200,000 årligen, men är nu betydligt mindre. De skatter dessa tillfört kyrkan ansågos förr vara ofantliga, men minskades betydligt af fransmännen under krigen uti Italien på 1790-talet. Legenden om Casa santa synes hafva uppkommit, okändt på hvad sätt, i slutet af korstågsperioden och har i mer eller mindre tydliga ordalag erkänts af flere påfvar.
Lorett (Fr. lorette), glädjeflicka (af finare slag än grisetten). Namnet, som begagnades redan i 16:de årh., uppkom deraf att ett stort antal parisdamer af detta slag bodde i qvarteret Notre-dame-de-Lorette.
Lorgnett [lårnjä'tt], Fr. lorgnette, ögonglas utan bågar. Lorgnetten har antingen två glas (dubbel-lorgnett) eller endast ett glas (enkel-lorgnett l. monockel). Dubbel-lorgnett, som är försedd med en fjäder, genom hvilken den kan fastklämmas på näsan, kallas binockel.
Loria (Lauria), Roger de, italiensk sjöhjelte, f. omkr. 1250 i staden Lauria uti ital. prov. Potenza, d. 1305, gjorde såsom amiral i tjenst hos Peter III af Aragonien, konung af Sicilien, denne vigtiga tjenster i hans krig mot Frankrike, slog och uppbrände fransmännens flotta nära Reggio och i trakten af Malta (1282), besegrade tvänne gånger (1282 och 1284) Karls af Anjou son, Karl den halte, samt tog honom vid senare tillfället till fånga. 1287 vann han utanför Neapel å nyo en sjöseger, då 42 franska fartyg och 5,000 fångar föllo i hans händer. L. var modig och tapper, men grym och trolös.
Loricata (Lat., »pansarklädda»), zool., är ett om krokodildjuren (Crocodilia) af somliga författare användt namn.
Lorichs, Melchior, dansk kopparstickare och trägravör, f. i Flensborg omkr. 1527, var först i lära hos en guldsmed i Lybeck och arbetade sedermera dels i Köpenhamn, dels i åtskilliga utländska städer. Död i Rom 1586. Af L:s' arbeten eger man i behåll 25 kopparstick och ett större antal dugtigt utförda träsnitt, bland dem ett verk om 69 blad, framställande figurer och byggnader, som han tecknat under en resa i Turkiet. Ph. W.
Lorichs, Gustaf Daniel, konstälskare, numismatiker, f. i Stockholm 1785, idkade under flere år studier i Göttingen, ingick, efter 1805 aflagd examen, i Kabinettet för utrikes brefvexlingen samt blef kort derefter legationssekreterare i Petersburg och 1808 i Köpenhamn. Slutligen förordnades L., 1814, att förestå Sveriges beskickning i Madrid, blef 1816 chargé d'affaires derstädes och qvarstod i denna egenskap till 1853. Han afled i Madrid 1855. Såsom konstnär utmärkte L. sig som en lycklig landskapstecknare. Han utförde många akvareller och oljemålningar samt sysslade äfven med dramatiskt författareskap, hvars frukter dock stannade inom enskilda kretsar. Men i synnerhet var han en framstående samlare och kännare af mynt, särdeles de gamla spanska. Han utgaf också Recherches numismatiques concernant principalement les médailles celtibériennes (I, 1852). L:s' samling af mynt och medaljer blef till stor del inlöst af svenska staten 1863. -rn.
Lorient [låria'ng], ursprungligen L'Orient, stad i franska depart. Morbihan, vid en af de förenade floderna Scorff och Blavet bildad vik af Atlantiska hafvet och vid jernvägen Nantes--Brest. 37,096 innev. (1881). Staden är en vigtig krigshamn, flottstation, fästning af andra rangen och säte för en marinprefekt. Den är modernt och regelbundet byggd, men har inga genom ålder eller stil märkliga byggnader; allt dess intresse är fäst vid de stora inrättningarna för flottans behof, såsom segeloch sejlareverkstäder, gjuterier och smedjor m. m. samt skeppsvarfven vid Caudan, de största i Frankrike. Hamnen är tillgänglig för de mest djupgående fartyg och försvaras vid inloppet, 5--6 km. s. om L., af flere starka fort samt den befästa staden Port Louis på östra sidan. Några bretagniska köpmän, som drefvo handel på Ostindien, hade först sina nederlagsplatser i sistnämnda stad, men byggde 1628 sina magasin på den motsatta stranden. Det 1664 grundade Compagnie des Indes orientales tog dessa i besittning och kallade platsen, som snart växte upp till en stad, L'Orient (»Österlandet»). Hamnen köptes 1782 af Ludvig XVI för 12,7 mill. livres och förklarades för frihamn.
Lorinser, Karl Ignatius, tysk läkare, f. i Böhmen 1796, d. 1853, verkade 1826--51 i Oppeln såsom regerings- och medicinalråd samt var sedan 1835 direktor för barnmorskeanstalten derstädes. Han skref bl. a. Untersuchungen über die rinderpest (1831) och Die pest des orients (1837) samt gaf 1831, genom
Källa: Project Runeberg ·
