Sida 122
Lukt, fysiol. Luktorganet bringas till verksamhet genom vissa gasformiga ämnen
anslöt L. sig aldrig, ehuru han röjer en viss dragning åt epikureismen. Deremot bidrogo de filosofiska studierna i hög grad att bringa till mognad hans naturliga anlag för skepticism och negativ kritik, som är det herskande draget inom den senare och betydelsefullare perioden af hans författareverksamhet. L. är uppfinnare af en ny literaturgren, den satiriska dialogen, för hvilken å ena sidan Platon och å andra sidan de attiske lustspelsförfattarna tjenat honom såsom mönster. Med en visserligen lidelsefri, men derför icke mindre skoningslös och dräpande kritik drager han i härnad såväl mot orimligheterna i den gamla gudaläran och de filosofiska systemens inbördes motsägelser som mot det ytliga och förvända i samtidens lefnadsoch tänkesätt samt, ej minst, mot det prålsjuka humbugsmakeriet hos många bland de samtida sofisterna. Hans klara och skarpa förstånd uppreste sig mot allt dunkelt och obegripligt, derför äfven mot hvarje slag af religiös mysticism. Äfven kristendomen, hvilken för L. var en form af vidskepelse vid sidan af många andra, får dervid uppbära ett och annat stickord. Alldeles falsk är deremot den af några medeltidsteologer spridda och ända in i senare tider gängse åsigten att L. skulle vara en af kristendomens hätskaste belackare, hvars skrifter kyrkan till och med förbjudit de kristne att läsa. L. har ytterst ringa kännedom om kristendomen samt berör den endast flyktigt och i förbigående. De ställen i hans skrifter, i hvilka man företrädesvis velat se ett bittert hån mot kristendomen, äro i sjelfva verket snarare riktade mot de cyniske filosoferna, för hvilka han hyste ett djupt förakt, och hvilkas askes onekligen erbjuder vissa beröringspunkter med de kristnes. - Af L:s skrifter finnas i behåll vid pass 70 (äkta), till större delen affattade i dialogisk form, bland hvilka dock några äro fördelade i flere små dialoger. Dessa skrifter, hvilka utmärka sig genom framställningens formella fulländning och ett i hög grad genomskinligt, lättfattligt och korrekt språk, bildadt efter mönstret af de bästa attiska författare från den klassiska literaturperioden, ega värde bl. a. genom den bild de gifva oss af den sjunkande, sig sjelf upplösande, forngrekiska bildningen. Också hafva de, i synnerhet under vissa tider, studerats med mycket intresse, och man har t. o. m. försökt att begagna ett urval af dem redan vid elementarundervisningen i grekiska. Värd att beaktas är i sådant hänseende M. C. Gertz: »Udvalgte skrifter af Lukianos med fortolkning, væsentlig til skolebrug» (Köpenh. 1883), likasom samme utgifvares förut (1881) publicerade »Udvalgte skrifter af L. fra Samosata i oversættelse og ledsagede af en levneds beskrivelse». A. M. A.
Lukmanier (It. Lucomagno), alppass på gränsen emellan de schweiziska kantonerna Grisons och Ticino, mellan de östligaste utlöparna af Gotthardsgruppen och de till Adula-alperna hörande Medelsbergen. Passet är 1,917 m. högt och förmedlar öfvergången från Val Medels (Mittel-Rheins dal) till Val Blenio (Ticinos biflod Brenno). Redan under medeltiden var L. en af de mest trafikerade alpöfvergångar, men erhöll först 1877 en med vagn farbar väg.
Luków, stad i rysk-polska guvern. Siedlce, vid jernvägen emellan Varsjav och Brest-Litovsky. Omkr. 11,000 innev.
Lukrativ (Lat. lucrativus, af lucrum, se d. o.), vinstgifvande.
Luksor (af Arab. el-kusur, slotten), en by med omkr. 2,000 innev, på högra Nilstranden i Öfre Egypten (26° 18' n. br.), ligger på samma plats, som upptogs af det forna Thebes östra hälft. De der befintliga fornlemningarna bestå hufvudsakligen af ett tempel från 18:de dynastiens tid, börjadt af Amenofis III (1600 f. Kr.) samt fortsatt af Horus och Ramses II (1400 f. Kr.). Men det, som nu återstår deraf: några inre kamrar med intressanta väggornament, ett par kolonnader och pyloner, obelisker och statyer, är så öfver- och kringbygdt af eländiga lerkojor och en liten moské samt så höljdt af sopor, att det endast bitvis är synligt. En af obeliskerna fördes 1831 till Frankrike och pryder nu Place de la Concorde i Paris. Till L:s fornlemnirigar räknar man vanligen också det en knapp fjerdedels mil aflägsna storartade templet i Karnak (se d. o.). Såväl detta som de på motsatta Nilstranden befintliga talrika, vigtiga och dyrbara fornlemningarna hafva gjort det nuvarande L. till den förnämsta turiststationen i Öfre Egypten. Der finnas också flere konsuler, och en ej obetydlig handel drifves med antiqviteter, dock mera sällan äkta, då uppgräfvandet och försäljandet af sådana sedan lång tid tillbaka äro vid strängt straff förbjudna, utan vanligen af innevånarna sjelfva ofta konstfärdigt gjorda efterbildningar af forntida skarabéer, statyetter, steler o. dyl. H. A.
Lukt, fysiol. Luktorganet bringas till verksamhet genom vissa gasformiga ämnen, som afgifvas till luften från kroppar, begåfvade med hvad man kallar lukt. För att vi skola känna någon lukt, är det nödvändigt, att dessa ämnen komma i direkt beröring med luktnervernas ändutbredning i den Öfre delen af näshålorna. Nu kommunicera näshålorna framtill med fria luften, baktill med svalget. Från bägge hållen kunna luktande ämnen komma till den nämnda delen af dem, och luktorganet kan derför påverkas från bägge hållen. Det är genom luktsinnet vi urskilja en mängd olika egenskaper hos vår mat och dryck. Vanligen föreställa vi oss, att detta sker uteslutande genom smaksinnet, men det är dock långt ifrån fallet. Med smaksinnet kunna vi endast urskilja fyra qvaliteter: sött, salt, bäskt, surt. Alla de öfriga egenskaperna hos vår mat och dryck lära vi känna genom luktsinnet. Från munhålan och svalget komma de i mat och dryck ingående luktande ämnena genom de bakre näsöppningarna till luktnervernas ändförgreningar och gifva genom retning af dessa upphof till den mängd olika förnimmelser, hvilka vi med orätt föra på smaksinnets räkning. -- Det står i vår fria vilja att undgå att lukta på något, som är oss obehagligt. För detta ändamål behöfva vi blott underlåta att andas genom näsan, och i stället andas med öppen mun. Men äfven vid vanlig lugn
Källa: Project Runeberg ·
