Sida 238
Löneregleringsnämnd ...
bilder och dekorationer »i ett behagligt manér». Han målade der äfven plafonder, såsom i Schimmelmannska palatset, i Ellermannska huset, i »Waisenhauskirche» och flerestädes. I Sverige finnas, veterligen, intet alster af hans dekorationskonst och blott några ytterst få porträtt. L. afled i Hamburg i sitt 79:de år. omkr. 1809. -rn.
Löneregleringsnämnd, nämnd eller komité för afgifvande af förslag till reglering af ämbetsmäns eller ämbetsverks löner. En sådan nämnd har fått särskild betydelse för ordnandet af presterskapets aflöning, hvilken, från att hafva varit underkastad årliga vexlingar, blifvit definitivt ordnad för en längre tid. Genom k. förordn. angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster d. 11 Juli 1862 påbjöds, att ordnandet af presterskapets aflöning inom hvarje stift skulle verkställas länsvis af en nämnd af 3 ledamöter, hvilka förordnades på tre år. Nämndens ordförande förordnades af K. M:t, på förslag af landshöfding och biskop, och till nämnden egde domkapitlet och länets hushållningssällskap, i hvars ställe genom k. förordn. d. 11 Sept. 1863 sattes landstinget, att inom eller utom sig utse en ledamot, hvarjämte för det pastorat, som skulle regleras, kyrkoherden och församlingen skulle hvardera utse en ledamot. Denna nämnd hade sig ålagdt att upprätta förslag till lönereglering för en tid af femtio år, hvilket förslag jämte utlåtande af K. M:ts befallningshafvande och domkapitlet skulle öfverlemnas till K. M:ts pröfning och fastställelse. På detta sätt har nu öfverallt i Sverige presterskapets aflöning blifvit bestämd. H. L. R.
Löningshemman. Se Beställningshemman.
Lönn, Acer L., bot., är ett slägte af i allmänhet resliga träd, med ståtliga kronor och vackert bladverk, hvars ganska talrika arter äro utbredda hufvudsakligen i de tempererade delarna af norra halfklotet, med många representanter i synnerhet i Nord-Amerika. Europa har icke fullt 10 arter, och såsom vilda i Sverige anses endast två, nämligen A. platanoides L. och den sällsynt i Skåne träffade A. campestre L. Slägtet är typen för en egen familj, Acerineae Juss., och hör till kl. Polygamia L. Lönnarnas blad äro motsatta, vanligen långskaftade, med ganska stora, ofta 5-flikiga (eller parbladigt delade), skifvor. Blommorna sitta i qvastar eller klasar samt äro mångbyggare, med djupt 5-klufvet blomfoder och 4--5 kronblad, hvilka jämte de 8--10 ståndarna sitta fästa på en köttig skifva å blomfodrets botten. I hanblommorna hafva ståndarna långa, knappbärande strängar; i honblommorna äro de två pistillerna, hvilkas stift äro långa och delvis hopvuxna, omgifna af knapplösa, korta ståndaresträngar. De samkönade blommorna hafva äfven korta, men knappbärande ståndaresträngar och de båda stiften tämligen långa. Fruktgömmena utväxa under mognaden till s. k. vingfrukter. Af de svenska arterna är den vackra allmänna lönnen, A. platanoides L., ofta planterad i parker och alléer. Jämte denna odlas upp till mellersta Sverige många utländska arter i talrika varieteter, af hvilka följande må nämnas: A. saccharinum L., den nord-amerikanska sockerlönnen, hvilken såsom äldre är fullt härdig ännu vid Stockholm. Den innehåller i sin saft nära 3 proc. rörsocker, hvilket till hushållsbehof tillgodogöres i stor skala i Nord-Amerika, der denna lönn mycket odlas. Ännu sockerrikare är A. virginianum Mill. A. pseudoplatanus L., sykomorlönnen, från södra Europa, blir ända till 20 m. hög. Den är såsom ung ibland ömtålig för vinterkölden vid Stockholm. A. rubrum L., med sina rödskimrande blad, täflar med de purpurfärgade varieteterna af andra lönnarter. Mest egendomlig är A. negundo L. (Negundo fraxinifolia Nutt.), hvars blad till formen likna askens. Många brokbladiga och »trasbladiga», under odlingen uppkomna afarter odlas ofta i våra trädgårdars buskgrupper. Af veden, som antager vacker polityr, förfärdigas möbler och finare snickeriarbeten. Bark och frukter hafva förr användts i medicinen. O. T. S.
Lönnberga, socken i Kalmar län, Aspelands härad. 9,237 har, 1,332 innev. (1884). Intill år 1886 hade socknen en del inom Jönköpings län, Södra Vedbo härad. L. utgör ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Linköpings stift, Aspelands kontrakt.
Lönnrot, Elias, skriftställare, den nyare finsk-språkiga literaturens grundläggare, föddes i Sammatti kapell af Karis-Lojo socken d. 9 April 1802. Fadern, som bodde på Paikkari torp, var sockenskräddare. L:s studiebana var länge en kamp mot oaflätliga ekonomiska svårigheter, och det var endast genom välvilliga personers understöd, som han kunde fullfölja densamma, tills han 1822, samtidigt med J. L. Runeberg och J. V. Snellman, blef student i Åbo. Vid universitetet beredde han sig sitt underhåll genom akademisk kondition, blef 1827 filosofie kandidat, inträdde i medicinska fakulteten, blef medicine kandidat 1830 och med. licentiat 1832. Samtidigt blef han t. f. provinsialläkare i Kajana och 1833 ordinarie innehafvare af samma tjenst. Redan dessförinnan hade han fattats af en varm kärlek till det finska språket och den finska folkpoesien, som då började tilldraga sig den yngre akademiska generationens uppmärksamhet. Hans gradualdisputatlon, De Väinämöine priscorum fennorum numine (1827), der tanken på Kalevalas enhet redan antydes, och hans doktorsdisputation, Om finnarnes magiska medicin (1832), rörde sig på detta fält. Tillika hade han 1828--31 företagit forskningsresor i Finlands centrala och östliga nejder och såsom frukt af dessa utgifvit Kantele taikka Suomen kansan sekä vanhoja että nykyisempiä runoja (Kantele eller finska folkets såväl gamla som nyare runor) i fyra häften, 1829--31. I Finska literatursällskapets grundläggning, 1831, hade han tagit verksam del (han var sedermera, 1854--63, detta sällskaps ordförande). Såsom läkare i Kajana fullföljde L. oaflåtligt dessa sträfvanden, hvilka nu fingo en bestämdare riktning och en mera omfattande karakter. Enligt sin föregångare Zachris Topelius d. ä:s anvisningar begaf han sig gång efter annan till det egentliga hemmet
Källa: Project Runeberg ·
