Sida 728
Metamorfos ...
sedimentära bergarters ursprungliga struktur mer eller mindre fullständigt utplånats, molekylerna erhållit kristallinisk anordning och de förvandlats till kristalliniska skiffrar. En sandsten får t. ex. sina korn af qvarts, fältspat och andra mineral mer eller mindre krossade och pressade mot hvarandra i en bestämd riktning. Af det söndermalda materialet utvecklar sig en del glimmer, och omvandlingen kan sedan stegras ända derhän, att de särskilda kornen knappt kunna iakttagas, och den nybildade glimmern i sådan grad ökas, att bergarten öfvergår till en glimmerskiffer. Äfven förut varande kristalliniska bergarter hafva undergått förändring till struktur m. m. under inverkan af det väldiga tryck och den förskjutning, krossning, omknådning eller sträckning af stenmassan, som åtföljt berglagrens böjning (bergskedjebildningen). Granit har erhållit parallelstruktur och ett gneisliknande utseende; diorit har öfvergått till hornblendeskiffer o. s. v. Stundom har en verklig omdaning af beståndsdelarna egt rum, och nya mineral bildats, t. ex. granat, epidot m. fl. af kalksten. -- Utom genom ofvan anförda orsaker, kontaktoch tryckmetamorfismen, uppstå omdaningar eller metamorfoser inom jordytans bergarter äfven genom den inverkan, som utöfvas af genomsipprande vatten, i synnerhet om det eger hög temperatur och innehåller upplösta mineralämnen, af utströmmande gaser, af luftens och fuktighetens m. m. inflytande, af en sekulär kemisk eller molekylär omsättning samt möjligen af elektriska och galvaniska strömningar. E. E.
Metamorfos (Grek. metamorfosis), omdaning, omgestaltning, förvandling. -- 1. I den antika mytologien betecknar ordet menniskors genom gudarna verkade förvandling till djur, träd, stenar, stjernor, källor o. s. v. Dylika myter behandlades med förkärlek af den alexandrinska tidens skriftställare och af Ovidius i hans berömda diktverk »Metamorphoses». -- 2. Inom zoologien betecknar metamorfos den förändring eller omgestaltning i såväl yttre form som inre byggnad, hvilken vissa djurgrupper, t. ex. groddjur och insekter, genomgå under sin utveckling. Man skiljer emellan fullständig och ofullständig metamorfos. I den förra äro de särskilda utvecklingsskedena så fullständigt olika hvarandra, att man icke utan att följa utvecklingens gång kan igenkänna dem såsom varande en och samma djurarts olika former af utveckling. I den ofullständiga metamorfosen deremot är olikheten icke så fullständig, oftast blott beroende på ett eller flere organs ofullkomliga utveckling under de lägre skedena, hvilkas utseende sålunda icke så mycket afviker från det fullt utbildade djurets. Inom insekternas klass lemna flere ordningar, t. ex. skalbaggar, fjärilar och flugor, exempel på fullständig metamorfos, i det den vanligen med många fötter försedda, masklika, vinglösa, glupskt ätande larven är alldeles olik den fot- och vinglösa, nästan orörliga, i ett fast skal och ofta i en kokong inneslutna, intet förtärande puppan, ur hvilken i sinom tid, stundom efter årslång hvila, den fullt utbildade insekten (imago) utkommer, försedd med 2 eller 1 par vingar och 3 par fötter samt kroppen i allt öfrigt alldeles olik puppan och larven. -- Ofullständig metamorfos finner man hos rätvingar och sländor. Hos de förra (»gräshopporna») äro de olika utvecklingsskedena icke så skarpt begränsade, utan öfvergå småningom i hvarandra; och under puppstadiet är djuret i rörelse och tager till sig föda, men skiljer sig från det fullständigt utvecklade skedet derigenom att fortplantningsorganen och vingarna icke äro färdigbildade. -- 3. Inom botaniken menas med metamorfos ett »grundorgans» omgestaltning, för att det må blifva tjenligt till någon viss bestämd förrättnings utförande. En sådan metamorfos framträder så att säga mest handgripligt eller tydligt i bladets olika utvecklingsformer såsom hjertblad, örtblad, skärmblad, foderblad, kronblad, ståndareblad och fruktblad, hvilka alla hafva hvar sina särskilda biologiska, eller för växtens lif nödvändiga, förrättningar att utföra. Det var Göthe, som först framställde läran om växternas bladmetamorfos. Man kan äfven säga, att de särskilda växtcellerna undergå metamorfoser eller omgestaltningar till nya former, till kärl o. dyl. i och för olika ändamål. -- 4. Geol. Se Metamorfism. 2. 3. O. T. S.
Metaplasm (Gr. metaplasmos, ombildning), gramm., förekomsten af sådana kasusformer, hvilka förutsätta en obruklig nominativ.
Metapontum (Grek. Metapontion), forngrekisk koloni i nedre Italien, på vestra sidan af Tarantoviken, sannolikt grundad af achaeer omkr. år 700 f. Kr. Pythagoras dog i M. I peloponnesiska kriget (431--404 f. Kr.) stod M. på athenarnas sida. Det understödde äfven konungarna Alexander och Pyrrhos (förra hälften af 3:dje årh. f. Kr.) under deras krig i södra Italien samt synes ända till denna tid hafva varit en af de förnämsta städerna i Stor-Grekland. Staden kom sedermera under Roms välde, efter slaget vid Cannae (216 f. Kr.), men öfvergick till kartagerna, hvilket hade dess förfall till följd. På Pausanias' tid (omkr. 100 e. Kr.) funnos endast murarna och en teater qvar. Stället utmärkes nu genom ruinerna af ett tempel nära högra stranden af floden Bradano. Gräfningar derstädes verkställdes 1828 af Luynes (»Métaponte», 1836).
Metastas (Grek. metastasis, ombyte af plats), med., en sjukdoms på något inre sammanhang beroende förflyttning från ett ställe till ett annat i menniskokroppen, t. ex. då ett smittämne med blod- eller lymfströmmen föres från en härd till ett eller flere andra ställen och der framkallar sekundära (metastatiska) abscesser (se Embolus), eller då en kräfta i ett organ medför kräftafsöndringar i andra (metastatisk kräfta), eller då vid giktanfall urinsyra och urat afsätta sig vid lederna, eller då blodet håller för mycket kalk, som afsättes i form af kalkmetastaser. F. B.
Metastasio, Pietro Antonio Domenico Bonaventura, italiensk skald, författare af operatexter, f. i Rom 1698, visade i barnaåren en ovanlig gåfva att improvisera vers. En af
Källa: Project Runeberg ·
