Sida 568
Maurenbrecher ...
enligt hvilken hvarje förändring inom naturen åstadkommes med minsta möjliga kraftåtgång. Denna bestämmes af M. såsom produkten af massa, hastighet och våglängd. Denna princip rönte dock från flere håll gensägelse, så mycket mera, som M. ej förmådde så klart och allmängiltigt formulera densamma, att den kunde omedelbart vid analytiska undersökningar användas. I allmänhet ställde M. sig i naturvetenskapligt hänseende i opposition mot cartesianerna och bidrog i väsentlig mån till den newtonska naturåskådningens utbredande. Äfven inom den egentliga filosofien uppträdde han såsom författare, t. ex. i fråga om beviset för Guds existens. -- Bland M:s skrifter må nämnas Sur la figure de la terre (1738; »Jordens figur», s. å.), Elémens de la géographie (1742), Astronomie nautique (1745--56), Essai de philosophie morale (1749) och Essai de cosmographie (1751). Hans Oeuvres utgåfvos 1752 (nya uppl. 1756 och 1768). G. E.
Maurenbrecher, Karl Peter Wilhelm, tysk historiker, f. 1838, son af den ansedde statsrättsläraren Romeo M. (f. 1803, d. 1843), är sedan 1884 professor i Leipzig och har utgifvit bl. a. Karl V und die deutschen protestanten (1865), England im reformationszeitalter (1866), Don Carlos (2:dra uppl. 1876), Studien und skizzen zur geschichte der reformationszeit (1874) samt Geschichte der katholischen reformation (bd 1, 1880). Sedan 1881 redigerar han »Historisches taschenbuch».
Maurepas [mårpa], Jean Frédéric Phélypeaux de, grefve, fransk statsman, f. 1701, mottog 1715 till namnet och förvaltade från 1725 sjelf på ett ganska berömvärdt sätt det inom hans familj ärftliga statssekreterare-ämbetet för sjöväsendet samt för hofvets och staden Paris' angelägenheter, men störtades 1749, emedan han författat ett bitande epigramm öfver markisinnan Pompadour. Då Ludvig XVI besteg tronen (1774), blef M. dennes förtrogne och förste minister. Han återställde de af Maupeou upphäfda parlamenten, men fick se dessa gamla oppositionshärdar verka förvirring i det åt Turgot, Malesherbes och Necker anförtrodda ministeriella reformarbetet och lät snart dessa män falla såsom varande för honom sjelf farliga rivaler. Till Englands förödmjukande genomdref han 1778 beslutet att understödja de nord-amerikanska kolonierna i deras frihetskamp. M. afled 1781. Hans sekreterare, Sallé, utgaf i hans namn »Mémoires» (4 bd, 1790--92), hvilka dock lära flutit ur J. L. G. Soulavies penna. En af M. och genealogen Clairambauld verkställd samling visor öfver samtida händelser (46 bd manuskript i »Bibliotèque nationale») har delvis tryckts i specialsamlingar, såsom »Chansonnier historique du XVIII:e siècle» (af G. Raunié 1879 o. f.).
Maurer. 1. Georg Ludwig, ritter von M., tysk rättslärd, statsman, f. 1790 i Rhenpfalz, hade innehaft åtskilliga juridiska ämbeten i bajersk tjenst, då han 1826 kallades till professor i tysk privaträtt, tysk riks- och rättshistoria samt fransk rätt vid Münchens universitet på grund af den uppmärksamhet han ådrog sig såsom författare till prisskriften Geschichte des altgermanischen und namentlich alfbayrischen öffentlich-mündlichen gerichtsverfahrens (1824). 1829 blef han ordin. medlem af bajerska vetenskapsakademien och ledamot af statsrådet, 1831 adlad och lifstidsledamot af riksrådet. I Okt. 1832 utnämndes M. af Ludvig I till medlem af regentskapet i Grekland under dennes sons, konung Ottos, minderårighet och åstadkom på kort tid ganska mycket, såsom strafflagen af d. 1 Maj 1834, kriminalprocess- och civilprocessordningar m. m. Han ådrog sig dock hätska fiender genom den helleniska kyrkans afsöndrande från beroendet af patriarken i Konstantinopel samt genom sitt kraftiga uppträdande mot mainoterna, och till följd af personlig missämja med regentskapets främste man, grefve von Armansperg, hemkalkdes han i Juli 1834 till Bajern. M. sammanskref nu ett större, värdefullt verk, Das griechische volk in öffenllicher, kirchlicher und privatrechtlicher beziehung vor und nach dem freiheitskampfe (3 bd, 1836), hvilket dock delvis är en mot Armansperg riktad stridsskrift. Febr.--Nov. 1847 var M. justitieoch utrikesminister i en af honom bildad liberal ministèr. M:s förnämsta rättshistoriska skrifter, hvilka tillhöra tiden efter hans utträde ur ministèren, utgöras af en serie i flere afseenden förtjenstfulla arbeten (tills. 12 bd) rörande det tyska kommunalväsendets historia. M. dog i München 1872. -- 2. Konrad von M., tysk rättshistoriker, den föregåendes son, född i Frankenthal (Rhenpfalz) d. 29 April 1823, blef 1847 e. o. och 1855 ordin. professor i München. Han har hufvudsakligen sysselsatt sig med Skandinaviens äldre rättshistoria och är en af de främste kännarna på detta område. M. företog 1858 en resa till Island och höll under förra hälften af år 1876 vid Kristiania universitet föreläsningar öfver de äldsta nord-germanska rättskällorna, hvilka föreläsningar sedermera utkommo i Kristiania under titel Udsigt over de nord-germaniske retskilders historie (1878) och i något förkortad framställning inflöto i Fr. von Holtzendorffs »Encyklopädie der rechtswissenschaft» (4:de uppl. 1882). Bland hans öfriga större och mindre arbeten märkas Die entstehung des isländischen staats und seiner verfassung (1852), Die bekehrung des norwegischen stammes zum christenthum (2 bd, 1855--56), Das beweisverfahren nach deutschen rechten (i Pözls »Kritische überschau», 1857), Isländische volkssagen der gegenwart (1860), Ueber die ausdrücke: altnordische, altnorwegische und isländische sprache (1867), Island von seiner ersten entdeckung bis zum untergange des freistaats (1874), Ueber das altar des gesetzsprecheramtes in Norwegen (1875), Das älteste hofrecht des Nordens (festskrift vid Upsala universitets jubelfest 1877), Zur politischen geschichte Islands. Gesammelte aufsätze (1880) samt hans studier öfver angelsachsiska rättsförhållanden (i »Krit. überschau» 1853--56) och afhandlingar öfver Islands författningskamp mot Danmark (i Sybels »Histor. zeitschrift» 1859--60). M. har äfven utgifvit Gullthóris-saga (1858). Hans forskning utmärker sig genom en strängt kritisk metod samt ett ytterst
Källa: Project Runeberg ·
