Sida 203
Långnäbb-slägtet l. rödspof-slägtet, Limosa, zool.
och d. 26 Maj 1826). En för svenska lagstiftningen egendomlig klass af fångar, s. k. bekännelsefångar (Rättegb. 17: 37), skulle äfven, enligt k. br. d. 16 Febr. 1826, å L. intagas och förvaras i cell utan arbete, en tortyrbestämmelse, som mildrades först genom k. br. d. 5 Mars 1846 och ej upphäfdes förr än genom k. förordn. d. 12 Sept. 1868. Sedan, till följd af det år från år ökade antalet af försvarslösa och det bristande utrymmet i korrektionsfängelserna, kronoarbetskåren år 1842 blifvit inrättad, öfverflyttades till denna ett större antal af korrektionisterna från L., som sedermera efter de gamla fästningsfängelsernas successiva indragning alltmer blef en försändningsort för manliga straff-fångar samt benämndes Straff- och arbetsfängelse. Vid Centralfängelset å L., såsom det numera kallas, äro uteslutande straffångar intagna, nämligen de på viss tid utöfver 2 år för vanfrejdande brott till straffarbete dömde manspersoner från norra och mellersta Sverige, hvilka uppnått 22 års ålder, äfvensom manliga lifstidsfångar, som äro från nyssnämnda orter och förut icke varit hållna till lifstids straffarbete. Genom extra statsanslag af 615,000 kr. blef fängelset å L. åren 1874--82 fullständigt ombygdt, så att det gamla fängelsets cell-afdelning och gemensamhetssofrum blifvit förändrade till arbetslokaler. Invid detsamma är uppförd en ny, stor centralbyggnad, inrymmande förvaltningslokaler, kyrka och skolrum, med från densamma strålformigt utlöpande 4 cellflyglar med 200 dag- och nattceller, der fångarna, enl. k. förordn. d. 30 Maj 1873, undergå första sjettedelen af strafftiden isolerade från hvarandra dag och natt, samt 300 nattceller, afsedda för öfriga fångars isolering nattetid. -- Sedan den emellan vissa indelta regementen omvexlande militärbevakningen vid fängelset 1880 blifvit indragen och ersatt med civilt manskap, utgöres förvaltnings- och bevakningspersonalen af 1 direktör, 1 kamererare, 1 prest, 2 skollärare, 1 läkare och 1 arbetsföreståndare samt . bevakningsbefålhafvare, 12 underofficerare och 55 vaktkonstaplar. -- I arbete användas fångarna till stor del för enskilda näringsidkares räkning, såsom vid tillverkning af ylleväfnader, korkskärning, snickeri, tunnbinderi, vagnmakeri, smide, bokbinderi, skomakeri, skrädderi (förnämligast för arméns behof) m. m. Fängelset, som hyser omkr. 500 fångar, är den största af rikets centrala straffanstalter. -- Vester om straffängelset samt i förvaltning skildt från detsamma finnes å L. ett kronohäkte för manliga fångar från Stockholms stad, dömda till straffarbete i 2 år och derunder äfvensom till fängelse. Efter en 1885 med extra statsanslag af 220,000 kr. verkställd tillbyggnad är kronohäktet å L. Sveriges största cellfängelse och inrymmer 200 celler, i hvilka fångarna under hela strafftiden dag och natt äro fullständigt afskilda från hvarandra. -- Å L. finnas äfven ett mindre skeppsvarf och några sommarvillor. Fr. Ft.
Långhundra, härad i Stockholms län, länets Vestra fögderi och domsaga. Areal 43,323 har. 6,534 innev. (1884). Häradet omfattar socknarna Lagga, Östuna, Husby-Långhundra, Närtuna, Gottröra och Kårsta samt större delen af Össeby-Garn.
Långhus, byggnadsk., kallas, i motsats till tvärhus och kor, det mot vester belägna, för församlingen afsedda, långsträckta hufvudrummet i en kyrkobyggnad. Långhuset består i större anläggningar af ett midtskepp emellan två (eller fyra) sidoskepp eller kapellräckor, skilda genom fristående stöd (pelare eller kolonner). så t. ex. i Upsala (se fig. i art. Kapell) och Lunds domkyrkor. Smärre kyrkor hafva långhuset enskeppigt eller, såsom någon gång på Gotland, tvåskeppigt. Till långhuset sluter sig i v. stundom ett särskildt tillbygdt torn, eller resa sig tornen öfver långhusets vestra ände. I ö. skiljes det genom tvärhuset, när ett sådant finnes, från koret. Eljest vidtager der direkt det mer eller mindre rikt utvecklade koret (med eller utan rundel, koromgång, kapellkrans). Enkla kyrkoanläggningar sakna ofta särskildt kor, t. ex. sockenkyrkorna i mälarelandskapen och Storkyrkan i Stockholm, och kunna då sägas bestå endast af långhus, hvars östligaste del då gör tjenst som kor eller altarrum. Upk.
Långlöt, socken på Öland. Kalmar län, Runstens härad. Areal 3,163 har. 661 innev. (1884). L. utgör ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Kalmar stift, Ölands Medel-kontrakt.
Långnosdelfiner. Se Hvaldjuren.
Långnäbb-slägtet l. rödspof-slägtet, Limosa, zool., hör till familjen snäppartade foglar (Totanidae) inom vadarnas ordning och foglarnas klass. Näbben är mycket längre än hufvudet och tarsen, svagt uppåt böjd och trubbig; käkkanterna äro icke inböjda, och de fåror, i hvilka näsborrarna ligga, sträcka sig nästan fram till näbbspetsen. Vingarna äro långa, benen mycket höga och yttertån förenad med mellantån till första leden. Dithörande arter häcka kolonivis på sumpiga ställen, vanligen nära hafvet, och vistas derefter vid hafskusterna. Under flyttningarna samlas dessa foglar i stora, ofta mycket talrika skaror, som söka sin föda i grundt vatten eller på ängar och sumpmarker i dess närhet. Flyttningen börjar i slutet af Aug. och varar hela Sept.; återkomsten inträffar i April och Maj. Dessa foglar flyga lätt och vigt såsom de mindre snäpporna, kunna simma och dyka samt äro tämligen rädda och försigtiga. Födan utgöres af ryggradslösa djur, ödlor, grodor, småfisk och rom. -- Rödspofven, L. aegocephala, är i sommardrägt ofvan svart, med rostgula fjäderkanter och helt svart bakrygg, rostgul på halsen, bröstet och sidorna (de sistnämnda äro försedda med rostgula tvärband och korta fjäderkanter) samt hvit, med rostgul anstrykning, på underlifvet och har mörkbruna band på sidorna. Handpennorna äro svartbruna och stjerten inåt hvit, utåt svart, med gråhvit spets. Fogelns längd stiger till 41,5 cm. Vinterdrägten är ofvan brunaktigt askgrå, svart på bakryggen, blekgrå på halsen och bröstet samt hvit på underlifvet. Arten häckar icke sällsynt på Öland och Gotland samt lägger fyra, gröngrå eller rödaktigt olivgrå, af svartgrått
Källa: Project Runeberg ·
