Sida 383
Manaar ...
Manaar, liten ö vid kusten af Ceylon, bildar östra änden af den s. k. Adamsbron (se d. o.). Efter densamma kallas den grunda hafsviken emellan Ceylon och södra Karnatik Manaar-viken.
Manacor, stad på spanska ön Mallorca (Balearerna), 48 km. ö. om Palma. 14,894 innev. (1877).
Managua [-na'gva], hufvudstad i republiken Nicaragua, Central-Amerika, vid södra stranden af Managuasjön, hvilken ligger på 48 m. höjd 22 km. n. v. om Nicaraguasjön. Omkr. 12,000 innev. En 52 km. lång jernväg förenar staden med Granada.
Manahiki-öarna. Se Manihiki-öarna.
Manala, Manalainen, Finsk mytol. Se Mana.
Manáos (förr Barra do Rio Negro), hufvudstad i brasilianska provinsen Amazonas, vid venstra stranden af Rio Negro, 15 km. ofvanför dess förening med Amazonfloden. Staden, som har omkr. 5,000 innev., är nederlagsort för de landtmannaprodukter, som gå derifrån till Pará, och hufvudstation för ångbåtsfarten på Amazonfloden.
Manassas Junction [djö'nksjön], ort i nord-amerikanska staten Virginia, nära den lilla floden Bull Run, har, omvexlande med denna, gifvit namnet åt två bataljer, som under nordamerikanska inbördeskriget utkämpades vid denna vigtiga position (d. 21 Juli 1861 och d. 29--30 Aug. 1862). Se Bull Run.
Manasse. 1. M., Josefs äldste son (1 Mos. 41: 51), adopterades af Jakob och blef ättefader för en särskild stam, hvilken sedermera delade sig i två delar. Den större delen bosatte sig ö. om Jordan; den mindre fick andel i Kanaan v. om Jordan. Efter Salomos död blefvo bägge stamområdena beståndsdelar af riket Israel. -- 2. M., son till konung Hiskias, blef vid 12 års ålder konung öfver Juda och regerade 696--641 f. Kr. Han befordrade, i likhet med sin farfader, Ahas, allt slags afguderi, offrade sin egen son åt Moloch och var dessutom en blodtörstig tyrann. M. lät, enligt traditionen, på ett grymt sätt aflifva profeten Esaias. Enligt 2 Krön. b. 33: 1--20 blef M. tillfångatagen af assyrerna, men frigafs och återvände då till jehovakulten, återställde den till dess forna glans, befäste Jerusalem och gjorde sig förtjent om folket. Denna senare relation motsäger den äldre i 2 Kon. b. 21: 18, enligt hvilken M. dog i sin villfarelse. L. L.
Manasse bön, den bön, som Manasse, konung i Juda rike (se Manasse 2), bad till Herren, då han af assyrerna blifvit bortförd till Babel (jfr 2 Krön. b. 33: 11--13; 18--19). Deremot är den bön med detta namn, som finnes bland våra apokryfer, en senare tids produkt, eftersom den saknas i judarnas kanon samt är upptagen endast i några septuaginta-handskrifter och fullständigt meddelas först i »Constitutiones apostolicae» (3:dje årh. e. Kr.).
Manatus, zool. Se Lamantinslägtet.
Manbarhet. Se Pubertet.
Manbhum, distrikt i kejsaredömet Indien, Bengalen, division Chota Nagpur. Areal 10,740 qvkm. 1,042,117 innev. (1881), nästan alla hinduer. Hufvudstad är Purulia, med omkr. 5,000 innev.
Mancando (Ital., af mancare, aftaga) l. calando, musikt., aftagande i styrka.
Mancenilj-trädet. Se Hippomane.
Mancha, La [ma'ntsja], i vidsträckt bemärkelse den nakna och enformiga, röddammiga högslätt i mellersta Spanien, som utbreder sig emellan Toledos berg och vestra grenarna af Cuencas berg samt begränsas i s. af Sierra Morena och i n. af La Alcarria, som löper utmed öfre Tajo. Det omfattar således delar af prov. Toledo, Albacete och Cuenca samt nästan hela Ciudad Real. Ända till 16:de årh. kallades östra delen La M. de Montearagon l. de Aragon och vestra endast La M.; sedermera erhöllo de nordöstra och sydvestra delarna epiteten Alta och Baja (öfre och nedre). 1691 blef La M. en särskild provins; dess officielt erkända gränser hafva sedan vexlat betydligt, och vanligen identifieras La M. nu med prov. Ciudad Real.
Manche [mangsj], departement i nordvestra Frankrike, ligger vid Kanalen (Fr. La Manche), efter hvilken det är uppkalladt, och består af Cotentin, Avranchin och en del af Bocage, tre landskap i den forna provinsen Normandie. Areal 5,928 qvkm. 526,377 innev. (1881). Kusten är merendels omgifven af dyner och höga klippor samt har flere bukter, men ingen säker hamn, med undantag af Cherbourg och Granville. För öfrigt är M. ett tämligen slätt land. De största kustfloderna äro Vire (på gränsen mot Calvados), Taute, Sée, Sienne, Sélune och Couesnon, som bildar gräns mot Ille-et-Vilaine. Den odlade jorden upptager omkr. 65 proc. af hela arealen. Fruktoch grönsaksodlingen är högst betydlig, och produktionen af cider är större än i något annat franskt depart, (omkr. 1,3 mill. hl.). Industrien är ganska liflig. Kustbefolkningen idkar ostron- och hummerfångst samt sill- och makrillfiske. Departementet är indeladt i 6 arrondissement: S:t Lô, Avranches, Cherbourg, Coutances, Mortain och Valognes. Hufvudstad är S:t Lô.
Manchester [mä'ntjästör], stad i engelska grefskapet Lancaster, på venstra stranden af Irwell, mellan denna flod samt de båda mindre Irk och Medlock, hvilka mynna ut i Irwell. Denna har en bredd af omkr. 27 m. och ett djup af 2 m. samt förenar sig 16 km. nedanför M. med Mersey. Höger om Irwell ligger Salford, längre vesterut Pendleton, n. om Invell Lower och Higher Broughton, n. om Irk Cheetham hill, s. om Medlock Hulme, längre österut Chorlton on Medlock och Ardwick. Alla dessa, som tillhöra M:s närmaste omgifning, sammanfattas i dagligt tal under namnet M. och hafva öfver 800,000 innev., hvaraf på den egentliga staden (Municipal borough) M. 1881 kommo 341,414 och på Salford, som vanligen räknas såsom ett med M., 176,235 innev. Stadens centrum, med sina hufvudgåtor Market street, Deans gate, Mosley street, är handelns säte och består mest af kontor och magasin samt de elegantaste butiker. Få bland stadens kyrkor hafva
Källa: Project Runeberg ·
