Sida 723
Mesterton ...
disputationer samt 1762--66 fyra särskilda små läroböcker: en logik, en ontologi, en psykologi och en framställning af den naturliga teologien.
2. Mesterton, Carl Benedikt, läkare, akademisk lärare, den föregåendes sonsons son, född d. 30 April 1826 i Åbo, kom 1843 till Sverige och vardt s. å. student i Upsala. 1854 blef han med. licentiat, 1855 med. doktor, sedan han disputerat öfver afhandlingen Om medfödt hjernbråck, och 1856 kirurgie magister. Efter att från hösten 1854 hafva tjenstgjort i Stockholm såsom amanuens och underkirurg vid Serafimerlasarettet förordnades M. våren 1856 till docent i kirurgi vid Upsala universitet, upprätthöll läsåret 1856--57 undervisningen i kirurgi och obstetrik derstädes samt utnämndes våren 1857, sedan han utgifvit ännu en akademisk afhandling, Studier i bråckläran, till innehafvare af professuren i nämnda ämnen. Vid sidan af sitt lärarekall och sin dermed förenade befattning såsom öfverkirurg vid Akademiska sjukhuset och länslasarettet i Upsala, hvilkas gemensamma, år 1867 fullbordade byggnad uppfördes under hans särskilda öfvervägande, vann M. stort anseende såsom enskild praktiserande läkare samt har såsom läkare och kommunalman innehaft flere särskilda förtroendeuppdrag. Tvänne gånger har M. företagit utländska studieresor, 1850--51 till Tyskland, Belgien och Frankrike samt Dec. 1863--April 1865, såsom letterstedtsk stipendiat, till Tyskland, Frankrike, Österrike, Italien, Holland och England. Kirurgiska polikliniken och barnbördsanstalten i Upsala inrättades 1859 på hans initiativ. Såsom ledamot af den s. å. tillsatta komitén för ordnande af den medicinska undervisningen i Sverige uppträdde M. med styrka mot förslaget om denna undervisnings centraliserande i Stockholm samt utgaf 1860 och 1863 tvänne broschyrer i frågan. Upsala universitets årsskrift för 1870 innehåller af M. uppsatsen Om Nosocomium academicum och den kliniska undervisningen i Upsala (rektorsprogram) och årgången 1877 jubelfestskriften Ett kejsarsnitt. Till »Upsala läkareförenings förhandlingar» har han lemnat flere uppsatser. M. är ledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala (1860) m. fl. lärda samfund.
Mestis (Sp. mestizo, af Lat. mixtus, blandad), afkomling af en hvit man och en indianska eller af en indian och en hvit qvinna (i Syd-Amerika, Mejico och Vestindien).
Mesto, Ital., musikt., sorgbundet.
Mestorf, Johanna, tysk arkeolog, f. 1829 i Bramstedt i Holstein, var en längre tid bosatt i Hamburg och är sedan 1873 kustos vid »Museum vaterländischer alterthümer» i Kiel. Hon har vistats flere år i Sverige och verkat för spridande i Tyskland af kännedomen om den skandinaviska arkeologiska literaturen genom att till tyska öfversatta arbeten af H. Hildebrand, Montelius, Nilsson, Worsaae m. fl. nordiska fornforskare. Sjelf har hon utgifvit Die vaterländischen alterthümer Schleswig-Holsteins (1877) och Vorgeschichtliche alterthümer aus Schleswig-Holstein (1885) m. m.
Mestre, stad uti italienska prov. Venezia, vid en i Venezias laguner utmynnande kanal och vid jernvägen emellan Padova och Venezia, hvilken der utsänder en gren till Udine ock Trieste. Omkr. 10,000 innev. (jämte hela kommunen).
Mesyr (Fr. mesure, af Lat. mensura, mått), mått och steg, åtgärd.
Mészáros [me'saråsj], Lazar, ungersk revolutionsgeneral och krigsminister, f. 1796, mottog i Mars 1848 krigsportföljen i den ungerska ministèr, som tillsattes, och förklarade sig vid den öppna brytningen mellan Ungern och Österrike för den nationella saken samt organiserade raskt och skickligt den ungerska armén. Mindre lycklig blef han deremot som anförare på fältet, och efter ett nederlag vid Kaschau (d. 4 Jan. 1849) lemnade han kommandot åt Klapka, under det att han sjelf följde regeringen till Debreczen. Då Ungern d. 14 April 1849 förklarade sig oafhängigt, afgick han från krigsministersposten. Efter kapitulationen vid Világos (d. 13 Aug. s. å.) undkom han med Dembinski till Turkiet, vistades senare i Frankrike, Amerika och England samt dog 1858 i sistnämnda land.
Meta, biflod till Orinoco i Syd-Amerika, upprinner i Columbia på Andernas östra sida, flyter genom llanos i östlig riktning samt mynnar ut från venster i Orinoco under 6° 23' n. br. Längd omkr. 950 km., deraf omkr. 150 km, farbara medelst ångbåt.
Meta (plur. metae), Lat., benämning för hvartdera målet (målpelaren) på den fornromerska rännarebanan. Se Circus.
Metá, Ital. (af Lat. ackus. medietatem, midten), handelst., hälft. Se A metà.
Metabasis, Grek., öfvergång (från ett ämne till ett annat, i retorisk framställning). -- Metabasis in aliud genus, Lat. (öfvergång till en annan sfer) kallas i logiken det fel i ett bevis, att man i konklusionen oförmärkt uppfattar ett begrepp annorlunda än i premisserna.
Metabole (Grek.; af metaballein, omkasta), omställande, förändring, en retorisk figur, som består deri att genom olika begrepps upprepande i omvänd ordning en motsats framhäfves, t. ex. »om icke berget vill komma till Muhammed, får Muhammed gå till berget»; omkastning af bokstäfver i ett ord; vexling af versform.
Metacarpus (latinisering af Grek. meta, emellan, och karpos, handlofve). Se Mellanhand.
Metacentrum. Se Hydrostatik.
Metafor (Grek. metafora, Lat. translatio, öfverföring), ursprungligen (hos Isokrates och Aristoteles), i vidsträckt betydelse, detsamma som retorisk figur eller trop (se d. o.) och således omfattande jämväl synekdoke, metonyini o. s. v.; senare och vanligen, i mera inskränkt betydelse, ett oegentligt uttryck, till grund för hvilket ligger en i orden ej utförd jämförelse eller liknelse. Metaforen förutsätter en analogt hvars homologa termer byta plats. Emedan aftonen förhåller sig till dagen som ålderdomen till lifvet, kan man kalla ålderdomen för »lifvets afton» (Aristoteles' exempel). Likaså kan analogien
skepp : seglar = fogel: flyger
Källa: Project Runeberg ·
