Sida 524
Maskelyne, Nevil
yt-ornament, skulpterad i sten, metall eller trä, modellerad i stuck eller målad. Renaissancen hade upptagit motivet från antiken. Teatermasker (komiska och tragiska) tillhörde der de bacchiska attributen, enär skådespelen ursprungligen ingingo i Bacchustjensten. Masker kunde till följd deraf användas som prydnad å alla sådana föremål, som i ett eller annat afseende stodo i samband med gudens dyrkan (altaren, dryckeskärl m. m.). Dock nyttjades menniskoanleten äfven oberoende deraf som ornamentala motiv. Så är t. ex. fallet med medusahufvudet (gorgoneion), så med de menniskoliknande lejonmaskerna å de antika templens rännlist, genom hvilka regnvattnet hade sitt aflopp, o. s. v. Upk.
Maskat. 1. Sultanatet M. l. Oman, stat i Arabien, omfattande dess östra kust från halfön Katar vid Persiska viken till Mirbat vid Indiska oceanen. Sultanens eller, såsom han officielt kallas, imamens (se Imam 2) verldsliga makt öfver hela landet är dock endast nominel. Kusten med dess städer beherskas af hans sjömakt, och beduinerna samt de åkerbrukande stammarna i det inre betyga honom väl sin vördnad, men erlägga inga skatter. Den nuvarande herskareätten kom till makten i början af 18:de årh. Imamen Sejjid Said (1804--56) gjorde M. till den mäktigaste staten i Arabien och staden M. till en af de vigtigaste handelsplatserna i Orienten. På hans tid omfattade sultanatet icke blott kustlandet Oman samt östafrikanska kusten från eqvatorn till Kap Delgado med derutanför liggande öar (Pemba, Sansibar, Mafia och Quiloa m. fl.), utan han förpaktade äfven den smala kustremsan af persiska landskapen Mogistan och Laristan med handelsstäderna Bender-Abassi och Lindsja, öarna Ormus, Kischm, Laresj och Hendsjan samt kusten af Belutsjistan från Ras Tanka till Passani, med hamnarna Gwatar och Gwadar. Efter hans död delade sönerna arfvet, så att den äldste, Sejjid Tsueni, erhöll M. och de asiatiska, Sejjid Mejjid de afrikanska besittningarna. År 1875, då arrendetiden utgått, bemäktigade sig Persien städerna och öarna vid dess kust, och sultanen behöll endast några obetydliga kustorter i det dels till Persien, dels till Belutsjistan hörande landskapet Mekran. -- Oman, omkr. 210,000 qvkm., med omkr. 1,6 mill. innev., är i allmänhet ett fattigt land, dock höra enskilda kuststräckor till de fruktbaraste och folkrikaste delar af Arabien. Innevånarna äro i religiöst hänseende mycket toleranta, t. o. m. mot främlingar, en omständighet, som bidragit till handelns uppblomstring. Koranen har för dem föga värde, och pilgrimsfärder till Mekka äro afskaffade. Vin och tobak förbrukas i myckenhet. Från Sansibar hafva många negerslafvar införts, hvilka gjort sig fria och bilda kanske */4 af befolkningen. -- 2. Stad i nämnda sultanat, imamens residens, ligger nära vändkretsen, i bakgrunden af en af branta, nakna klippor omgifven vik, som öfverallt erbjuder den bästa ankargrund och försvaras af flere fästen på de omgifvande höjderna. Staden har trånga, krokiga och smutsiga gator, med oansenliga hus, samt vittnar enligt Palgrave om förfall. Samme man ansåg den 1863 hafva 40,000 innev. (utom förstäderna), tillhörande en mängd nationaliteter. M. är en vigtig handelsstad, och sultanen sjelf den störste köpmannen i Orienten, hvars skepp besöka alla Indiska hafvets kuster. -- På andra sidan udden, som bildar nord-vestra gränsen af Maskat-viken, ligger staden Matrah, hvilken kan betraktas som en förstad till M., fastän förbindelsen emellan städerna eger rum nästan uteslutande sjöledes. Matrah har 20--25 tusen innev. samt en betydande väfnadsindustri och vapentillverkning. M:s klimat är bland de hetaste på hela jorden, och 40° värme i skuggan är icke sällsynt ens i April månad. 1508--1658 tillhörde M. portugiserna, från hvilka befästningarna och några kyrkor härstamma.
Maskbatrachierna l. maskgroddjuren, Gymnophiona, zool., bilda den lägsta ordningen inom amfibiernas klass. Kroppen är maskformig, saknar stjert och lemmar samt är betäckt med en klibbig, ringlad och mestadels med små, dolda fjäll försedd hud. Munöppningen är lite» och belägen på nosens undre sida. Ögonen äro rudimentära och dolda under huden; framom dem finnas två gropar med hvar sin ut- och indragbara trefvare. Trumhinna och trumhåla saknas. Den aflånga analöppningen är belägen i kroppens bakre, trubbiga ände. Tänder finnas på käkarna och i gommen. Tungan är fastvuxen med hela undre sidan, och tungbenet har tre bågar. Detta antyder, att dessa djur som ungar andas med gälar (hvilka dock ej framträda ur gälöppningarna och äro mycket små), sedermera med lungor. Käkbenen betäcka ögonhålans ben och tinningbenen, så att skallen tyckes utgöra en af ett enda stycke bestående, sköldlik benmassa. Ryggkotorna äro ihåliga i båda ändarna. Af refben finnas antydningarr men bröstets, bäckenets och lemmarnas ben saknas alldeles. Endast den ena lungan är utbildad. Maskgrodjuren förekomma i Amerikas, Afrikas och Australiens heta land. Liksom daggmaskarna föra de ett underjordiskt lif, träffas ofta i myr- och termitstackar samt nära sig af insekter och maskar, röra sig, långsamt krypande eller simmande, med slingrande rörelser och föda (ovisst om detta gäller alla arterna) lefvande ungar. -- Af slägtet Caecilia (se d. o.) finnes i Syd-Amerika arten C. lumbricoides, som blir 55 cm. lång, har ringar blott på kroppens bakre del och är brunaktig till färgen. C. R. S.
Maskelyne [mä'skilejn], Nevil, engelsk astronom, född i London 1732, död 1811, gjorde, 1761 en resa till S:t Helena för iakttagande af Venus-passagen. Han utnämndes 1765 efter Bliss' död till föreståndare för observatoriet i Greenwich, hvilket först genom honom utbildades till ett egentligt statsinstitut, underordnadt Royal society. Der trädde han i sin lärares, den utmärkte praktiske astronomen Bradleys, fotspår, anordnade observationer och införde tekniska förbättringar i instrument och observationsmetoder. Hos honom gjorde äfven Piazzy, en af de bästa observatörer från början af 1800-talet, sin skola. Sedan 1767 utgafs på M:s initiativ af Board of longitude i London »The nautical
Källa: Project Runeberg ·
