Sida 373
Malmöhus län
»Nya Skåne» (3 ggr) samt modetidningen »Freja». -- I kyrkligt hänseende är staden delad i trenne territoriella församlingar, nämligen S:t Petri, Caroli och S:t Pauli, alla första klassens regala pastorat af Oxie kontrakt och Lunds stift. Dertill komma garnisons-, slotts- och hospitalsförsamlingarna samt en katolsk och en mosaisk församling. -- Stadens bokförda tillgångar uppgingo år 1884 till 8,120,672 kr., skulderna till 6,948,154 kr. Pr bevillningskrona utdebiterades 6 kr. 10 öre för såväl fast egendom som inkomst af kapital och arbete. Till riksdagens Första kammare utser M. såsom egen valkrets 1 och till Andra kammaren 4 representanter.
Malmhauge l. Malmöi (»sandhögarna»), hvilka namn möta oss redan i 12:te årh., låg ursprungligen ett stycke v. om sin nuvarande plats, som då upptogs af fiskeläget Sqvalperup. Dit flyttades staden 1319 af Erik Menved, som äfven skall hafva gifvit den dess privilegier (de äldsta i behåll varande utfärdades 1353 af Magnus Eriksson). Staden gynnades ständigt af de danske konungarna och erhöll bl. a. 1487 en stadsrätt i likhet med Köpenhamn. I början af 1500-talet stod den på höjden af sin välmåga och gaf i folkmängd efter endast för hufvudstaden. Härtill bidrog såväl det rika sillfisket som handeln, hvilken sträckte sig ända till Frankrike och Spanien. Kristian II gjorde sig mycket förtjent om M., och borgarena lade också sin tillgifvenhet i dagen under hans landsflykt, då M. ett helt år ensamt kämpade för hans rättigheter, sedan det öfriga Skåne hyllat hans efterträdare, Fredrik I. Denne rönte sedermera samma trohet, då Sören Norby, vid sitt försök att för Kristians räkning bemäktiga sig provinsen, misslyckades genom det motstånd M. gjorde. Stadens angelägenheter leddes vid denna tid af den namnkunnige borgmästaren Jörgen Kock, på hvars tillskyndan lutherska läran der predikades 1527 med den framgång att M. blef utgångspunkten för hela den reformatoriska rörelsen i Lunds stift. Äfven i »grefvefejden» tog M. en verksam del. Den storpolitik Jörgen Kock derunder dref, då han i samråd med borgmästarna i Lybeck och Köpenhamn utkastade planen att göra slut på adels- och prelatväldet i Norden samt få M. upptaget i Hanseförbundet, strandade visserligen, men Jörgen Kock förstod att hålla sig qvar på sin plats och verkade der på många sätt förtjenstfullt ända till sin död. Mot slutet af 1500-talet gick M. mycket tillbaka genom pestens härjningar, tryckande krigsbördor och, ej minst, genom sillfiskets aftagande. Ett försök att upphjelpa det tynande näringslifvet genom att 1619 fråntaga Trelleborg dess stadsrättigheter visade sig föga verksamt, och sedan M. kommit under svensk spira (1658), blef förhållandet ännu sämre genom rubbningar i alla handelsförhållanden samt höga tullar och skatter. Då kriget utbröt mot Danmark 1675, hade M. att utstå en långvarig blokad, och sedan freden inträdt, fick staden på ett känbart sätt bidraga till sitt befästande. Förfallet blef fullständigt under Karl XII:s krig. Pesten rasade våldsamt 1712, handel och näringar hämmades genom utförselförbud, sjöleden uppgrundades, och 1715 egde staden icke ett enda fartyg. Frihetstiden medförde endast ringa förkofran, enär kapital saknades för alla företag. Först med skapandet af en hamn, 1775, började en ny period för M., som sedan dess ständigt vunnit i betydelse. I M. afslöts d. 26 Aug. 1848 under svensk bemedling en 7 månaders vapenhvila mellan Danmark och tyskarna. I landshöfdingeresidenset afled d. 18 Sept. 1872 kon. Karl XV. S. A. L.
Malmöhus län omfattar sydvestra delen af Skåne och är beläget emellan 55° 20' 18" och 56° 18' 18" n. br. samt 4° 1' 50" och 5° 36' 38" v. l. från Stockholms observatorium (18° 3' 30" ö. fr. Greenw.). Det gränsar i n. till Skelderviken af Kattegatt och Kristianstads län, i ö. till nämnda län, i s. till Östersjön samt i v. till Öresund och Kattegatt. Ytinnehållet är 4,783,58 qvkm., deraf 100,68 qvkm. vatten och ön Hven 7,51 qvkm. De största sjöarna äro Ringsjön (nära 43 qvkm.) och Vombsjön (12 qvkm.). Länets största längd, från n. v. till s. ö., är 130 km. och största bredd, från s. v. till n. ö., 85 km. Folkmängden vid 1884 års slut utgjorde 354,042 personer (172,374 mankön, 181,668 qvinkön), deraf 260,231 å landsbygden och 93,811 i städerna. Folkmängdstätheten var således 76 personer å 1 qvkm. land. I anseende till såväl folkmängden som folkmängdstätheten intager detta län det första rummet, och dess folkmängd utgjorde 7,6 proc. af hela rikets. Tillväxten i folkmängden har under de sista tio åren varit fulla 7 proc. (i riket knappt 7 proc.), och sedan år 1820 har folkmängden fördubblats. -- I judicielt hänseende är länet deladt i 7 domsagor, omfattande 13 härad, under Hofrätten öfver Skåne och Bleking: Oxie och Skytts; Luggude; Rönnebergs, Önsjö och Harjagers; Bara och Torna; Frosta härads; Färs härads; Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads, af hvilka Bara och Torna domsaga innehåller två tingslag samt de öfriga hvar och en ett tingslag. I administrativt hänseende är länet fördeladt i 6 fögderier: Oxie och Skytts härads; Luggude härads; Torna och Bara härads; Frosta och Färs härads; Ljunits, Herrestads och Vemmenhögs härads; Rönnebergs, Onsjö och Harjagers härads, af hvilka fögderier hvart och ett omfattar 4 länsmansdisirikt utom det sistnämnda, som har 5. Af städerna hafva Malmö, Lund, Landskrona, Helsingborg, Ystad och Trelleborg hvar sin rådstufvurätt, hvaremot Skanör och Falsterbo hafva en gemensam. Dessa två städer bilda ock tillsammans en kommun. Till stadskommuner hör länets enda köping, Eslöf, hvars folkmängd vid 1884 års slut uppgick till 1,362 personer. Stadskommunernas antal var sålunda vid 1883 års slut 8; landskommunernas var 240. -- I ecklesiastikt hänseende hör länet till Lunds stift och omsluter 12 kontrakt. Pastoratens antal å landsbygden är 126 och i städerna 9. Församlingarna äro, med beräkning af Ystads S:t Maria och S:t Petri såsom en, i städerna 10, förutom 3 garnisons-, 1 hospitals-, 1 katolsk och 1 mosaisk församling, och å landsbygden 236 hela socknar samt 11 sockendelar, af hvilka
Källa: Project Runeberg ·
