Sida 751
Metylen ...
Liebig den hypotetiska radikalen CH3, som förekommer i ett stort antal organiska ämnen, t. ex. träsprit CH3 . OH, ättiksyra CH3 . CO2 H. P. T. C.
Metylen (se Metyl), kem., ett kolväte, sammansatt enligt formeln CH2 och stående främst i kolvätenas serie. Metylen är kändt endast i förening med andra ämnen, så att det metylen, som för längre tid tillbaka berömdes såsom anestetiserande medel, var icke rent, fritt metylen. Det är längesedan bortlagdt såsom döfvande medel. O. T. S.
Metyl-propylbenzol. Se Cymol.
Metz [franskt utt. mäss], hufvudstad i regeringsområdet Lothringen (Elsass-Lothringen) och en af de starkaste fästningar i Europa, ligger vid Seilles förening med Mosel och vid föreningen af flere jernvägslinier (till Paris, Luxemburg, Strassburg och Nancy). Staden är i allmänhet trångt och oregelbundet byggd. Mosel flyter genom densamma i flere armar, öfver hvilka äro byggda omkr. 15 broar. I sydvestra delen af staden ligger Esplanaden, en stor, öppen plats (med en staty af marskalk Ney), från hvilken man har en präktig utsigt öfver M:s omgifning (»le pays Messin»). Den intressantaste af de nio stadsportarna är Deutsches thor (Porte des allemands), en kastell-lik byggnad, uppförd 1445, som ännu bär spår från Karl V:s belägring (1552). Staden har 7 katolska och 2 protestantiska kyrkor samt 1 synagoga. Katedralen (påbörjad i 13:de årh.) är i gotisk stil. Andra märkliga byggnader äro stadshuset, justitiepalatset, teatern, två täckta torghattar samt de olika byggnaderna för militära ändamål (tyghus, kaserner, hospital). En underjordisk, 20 km. lång vattenledning lemnar dagligen ända till 20,000 kbm. vatten. M. är säte för en landgericht, en amtsgericht, en biskop, ett reformert och ett israelitiskt konsistorium, en fåstningsguvernör samt kommandot för 30:de divisionen. Bland undervisningsanstalter märkas gymnasium, realskola, lärare- och prestseminarium, krigsskola, bibliotek (omkr. 36,000 bd, däribland en rik samling arbeten rörande Lothringens historia) samt naturhistoriskt museum jämte tafvelsamling. På kyrkogården Chambière ses minnesvårdar öfver de 8,400 fransmän, som stupade vid M. 1870. M:s civilbefolkning, som 1869 räknade 48,325 pers., hade 1872 nedgått till 33,134 pers., men har sedan åter ökats samt utgjorde 1885 54,716 pers., deri inräknad garnisonen, som utgör omkr. 13,000 man. Stadens förnämsta industrialster äro läder, gröfre kläde och andra väfnader, hattar, vapen, konstgjorda blommor samt papper. Flere stora jernverk finnas i trakten. -- M. (Lat. Divodurum) var de galliske mediomatrikernas hufvudstad, äfven kallad Mediomatrici och, från 5:te årh., Metis, hvaraf den nuvarande namnformen bildats. Romarna, som insågo platsens strategiska värde, befäste den och försågo den med en vattenledning, hvaraf lemningar ännu finnas. I början af 500-talet blef M. Austrasiens hufvudstad. Vid delningen i Verdun (843) tillföll det Lothar såsom Lothringens hufvudstad och vid Lothringens delning (870) Tyska riket. Det blef senare fri riksstad och en vigtig handelsplats, 1552 föll staden genom förräderi i fransmännens händer och försvarades af den unge hertigen af Guise framgångsrikt i mer än 2 månader mot Karl V. M. blef då en fransk provinsstad, och dess folkmängd minskades från 60,000 till 22,000 (1698). I Westfaliska freden (1648) afträddes det jämte Toul och Verdun formligen till Frankrike och förblef sedan fransk besittning i mer än två århundraden (till 1871).
Frankrikes förnämsta ingeniörer, Vauban och Cormontaigne, bemödade sig att göra M. till en fästning af första rang. Före det refflade artilleriets införande bestod fästningen af en enceint, eller hufvudvall, som i bastionerade fronter med mestadels våta grafvar tätt omslöt den gamla staden. M. var uppfördt enligt bastionssystemet, men omgafs dessutom på alla sidor af en mängd tätt utanför fältvallen liggande utanverk, såsom fort Belle-Croix (nu Steinmetz) och lynetten Cheneau i ö., redutteri Paté, lynetterna d'Arcon och Rogniat samt ett af Vauban uppfördt hornverk i s., fort Moselle (nu Voigts Rhetz) i n. v. samt lynetterna Chambière och Miollis i n. ö. Det refflade artilleriets införande tvingade emellertid till nya befästningsanläggningar i längre framskjutna ställningar. Så uppfördes under de sista åren närmast före 1870--71 års fransk-tyska krig 4 detascherade fästen omkr. 3,750 m. från midten af staden, nämligen på högra Moselstranden fort S:t Julien (nu Manteuffel) och fort Queuleu (nu Goeben) samt på den venstra fort Plappeville (nu Alvensleben) och fort S:t Quentin (nu Prinz Friedrich Karl). På våren 1870 lades dessutom grunden till fort S:t Privat (nu Prinz August von Würtemberg) söder om staden på högra stranden. Dessa fästen, som alla voro anlagda enligt bastionssystemet, stodo under byggnad, då kriget utbröt 1870. Den 18 Aug. 1870 kastades marskalk Bazaine och hela franska Rhén-armén, 150,000 man, tillbaka till M., der de inneslötos. Staden föll genom kapitulation d. 27 Okt. s. å. i tyskarnas händer. (Om M:s inflytande på krigsrörelserna i kriget se Fransk-tyska kriget 1870--71.) Tyskarna hafva omskapat M. till en af Europas starkaste fästningar. De af fransmännen påbörjade forten fullbordades, med användande af alla nyare byggnadsdetaljer (traverser, hålrum o. d.), hvarjämte ett nytt fort, Manstein, med kaponierflankering anlades på venstra flodstranden, v. om fort S:t Quentin. De f. d. franska forten hafva fått byta om namn. O. A. B.
Metze (T., af messen, mäta), ett numera afskaffadt spanmåls-mått, som brukades i flere tyska stater till 1872 och i Österrike-Ungern till 1876. En preussisk metze (= 1/16 scheffel) motsvarade ungefär 3,4 liter, en sachsisk 6,5 l., en hessen-kasselsk 10 l. I södra Tyskland var en metze ett vida större mått, motsvarande i Bajern 37 l. och i Österrike 61 l.
Metzenheim. Se Hans Bogbinder.
Metzu. Se Metsu.
Meublement [möblema'ng], svensk förkortning af Fr. ameublement (se d. o.).
Meuchen [möj-], by i preussiska regeringsområdet Merseburg, straxt s. om Lützen. I dess
Källa: Project Runeberg ·
