Sida 543
Masttopp ...
Masttopp, den del af en mast, som är belägen ofvanom vantståndet, såvida ej mast och stång äro tillverkade i ett stycke, då delen från mastvantståndet upp till stångvantståndet får namn af stång samt delen öfver sistnämnda vantstand stångtopp. J. G. B.
Masturbation. Se Onani.
Masuccio [-suttsjo], Tommaso Guadato, italiensk novellförfattare i senare hälften af 1400-talet, bördig från Salerno, vistades vid det aragoniska furstehofvet i Neapel och vann ett namn genom sin Novellino (1476; flere uppl., den senaste 1874 i L. Settembrinis »Biblioteca napolitana», I), en samling af 50 noveller, som innehålla lifliga sedemålningar i Boccaccios anda och särskildt gå illa åt de andliges lyten. Stilen är svårfattlig genom mängden af inströdda neapolitanska provinsuttryck.
Masudi, Abu-l-Hásan Ali Ibn-Hoséin Ibn-Ali el-, arabisk geograf och kulturhistoriker, f. i Bagdad i slutet af 800-talet, d. i Egypten 956, sjelf en mycket vidtberest man, använde, fri från muhammedanskt bigotteri, äfven persiska och grekiska författares skrifter vid nedskrifvandet af sina hufvudsakligen kompilatoriska arbeten. De förnämsta af dessa äro Murudsj-ez-záhab (De gyllene ängarna; ett sammandrag af ett större arbete; utg. i Bulak 1867 och, jämte fransk öfversättning af Barbier de Meynard, i Paris 1861--77) samt Kitab-et-tanhib (Löfteuppfyllelsens bok; tr. i slutet af den franska uppl. af föreg. arb.).
Masugn, metallurg., en schaktugn, i hvilken tackjern beredes af jernmalmer. -- Masugnsgas kallas de gasformiga förbränningsprodukterna från en masugn, hvilka antingen bortgå genom uppsättningsmålet eller uppfångas i särskilda gasfång för att genom rör bortledas till andra ugnar, såsom rostugnar, varmapparater, ångpannor o. s. v., i hvilka de användas till bränsle. -- Masugnsgång kallas det metallurgiska förloppet i en masugn. Man säger, att masugnsgången är kräfjande, nödsatt, lagom satt, hårdsatt, försatt, alltefter malmsättningens storlek i förhållande till kolen. -- Masugnskrans, det rum, som omgifver öfre delen af masugnspipan, och hvarest de olika malmerna förvaras samt före uppsättningen på masugnen vägas i den s. k. kransvågen. -- Masugns-ställe, den nedersta delen af en masugnspipa, eller det egentliga smältrummet. Se vidare Jern, sp. 1123 o. f. C. A. D.
Masulipatam, hufvudstad i distriktet Kistna, Madras, kejsaredömet Indien, vid Bengaliska viken och en af floden Kistnas mynningsarmar. Omkr. 40,000 innev. M. består egentligen af tvänne städer Matsjlipatnam och Matsjlibandar l. Bandar, 5 km. s. om den förra, med en dålig hamn, som årligen besökes af omkr. 250 fartyg. Tillverkning af bomullsoch linneväfnader. M. var den första britiska besittningen på Koromandelkusten (1620). Ett befäst faktori grundades der 1622. Staden utgör medelpunkten för missionsverksamheten bland telugu.
Masur (T. maser; jfr Fornnord. mösurr, lönn), tekn., en missbildning af vedens lager (årsringarna) hos åtskilliga trädslag, förnämligast björk och lönn. Masurbildningen uppkommer derigenom att ett abnormt stort antal adventivknoppar, biaxlar, utvecklas sannolikt till följd af någon lokal skada eller retning, hvarigenom en abnormt stegrad saftströmning till någon del af stammen (eller grenen) uppstår. Kring dessa talrika biaxlar (sekundära axlar) utvecklas årsringar, hvilka tränga hvarandra och få en oregelbunden, liksom förvirrad anordning, och det hela bildar större eller mindre knölar eller utväxter å hufvudaxeln. Veden i dylika masurbildningar är efter regeln mycket hårdare än den vanliga, hvarför masur, som dessutom genom denna hårdhet antager en vacker polityr, bearbetas till fanér, piphufvud och andra artiklar, hvilkas yttre af masurens slingriga årsringar och tvärafsnitten af de talrika biaxlarna får ett så att säga »marmoreradt» utseende af omvexlande färgskiftningar, vanligast i mörkare och ljusare toner af brunt och gulbrunt. Masurbildningar af mindre storlek uppträda såsom små, från stammens ved fullkomligt afskilda knölar, inneslutna i barken af ask. Analoga bildningar uppträda äfven i rötter, såsom i rabarberroten och myskroten (Radix Sumbuli). O. T. S.
Masuren l. Masurenland, södra delen (omkr. 11,000 qvkm.) af preussiska prov. Ostpreussen eller kretsarna Angerburg, Goldapp, Oletzko, Lyck, Lötzen, Sensburg, Johannisburg, Ortelsburg och Neidenburg. M. är ett kuperadt skogland med många sjöar. Innevånarna (omkr. 300,000) äro, utom i städerna, som hafva tysk befolkning, afkomlingar af i senare hälften af 15:de årh. invandrade polacker (se Masurer).
Masurer (P. mazur, mazowszanin, fem. mazurka), innevånare i det forna hertigdömet Masovien (i guv. Kalisj, Varsjav, Plock och angränsande delar af Ostpreussen). De tala en särskild dialekt, som bl. a. utmärker sig derigenom att de vanliga polska tje- och sje-ljuden (cz, sz, z) motsvaras af s-ljud (c-, d. v. s. ts-, s, z). De polske masurerna äro de bland polackerna, som bäst bevarat gammal polsk sed och polsk anda. De östpreussiske masurerna stå på en ytterst låg bildningsgrad och äro försänkta i djup fattigdom; många bo i jordkulor, och deras hufvudsakligaste näringsmedel äro potatis och bränvin. -- Masurer kallas också, ehuru orätt, de galiziske polackerna på slätten nedanför Karpaterna (till höger om Weichsel). Lll.
Masurius Sabinus, romersk rättslärd under Tiberius' och tre följande regeringar, var lärjunge af Atejus Capito och afslutade dennes system, hvars anhängare sedan benämndes sabinianer. Han författade tre böcker om civilrätten, hvilka sedermera flitigt kommenterades och derigenom fingo betydelse för Digesta. R. Tdh.
Masurka. Se Mazurka.
Matabele l. matebele, en gren af sulu-kaffrerna i Syd-Afrika, utvandrade i slutet af 1820-talet från Natal och bosatte sig i de fruktbara landskapen emellan Limpopo och Sambesi, der de under sin höfding Mosilikatse (d. 1868) bildade ett stort rike, hvars utsträckning af Behm och Wagner uppskattas till 344,000 qvkm.
Källa: Project Runeberg ·
