Sida 120
Luini, Bernardino
har en mycket oregelbunden form, som blifvit liknad vid formen af en skära, en metkrok o. d. Den ligger emellan de yttre alpgrenarna, som skilja Ticinos bädd från Addas, 271 m. öfver hafvet, är 33 km. lång från Porlezza till Ponte Tresa, 1/2--3 km. bred och ända till 279 m. djup samt betäcker en yta af 50 qvkm. Den står ej i samband med någon större dal, men näres af ett antal bäckar, som utgå i olika riktningar från korta dälder i de omgifvande bergen, och har sitt aflopp genom Tresa till Lago Maggiore. Sjön täflar i naturskönhet med sina grannar Lago di Como och Lago Maggiore.
Lugansk, stad i ryska guvernem. Jekaterinoslav vid floden Lugan, 16 km. ofvanför hennes förening med Donets. L. ligger i ett vidsträckt stenkolsdistrikt och uppväxte omkring ett 1795 anlagdt stort jernverk, som till en början arbetade för Svartahafs-flottans behof, men numera tillverkar landtbruksmaskiner, ångmaskiner o. d. Staden har omkr. 11,000 innev.
Luganskij, Kosak, psevdonym för den ryske skriftställaren V. I. Dahl.
Lugdunum. Se Laon, Leiden och Lyon.
Luggude. 1. Härad i Malmöhus län, utgör Luggude härads fögderi och Luggude domsaga. Areal 63,399 har. 45,298 innev. (1884). Häradet omfattar socknarna Välluf, Råhus, Helsingborgs landsförsamling, Bårslöf, Fjärestad, Frillestad, Ekby, Häslunda, Risekatslösa, Kropp, Mörarp, Allerum, Flenninge, Höganäs, Väsby, Viken, Brunnby, Farhult, Jonstorp, Välinge, Kattarp, Bjuf samt länsdelarna af Broby, Ströfvelstorp, Norra Vram och delar af Kågeröd, Halmstad, Sireköpinge, Ottarp och Qvistofta. -- 2. Kontrakt i Lunds stift, består af de 15 pastoraten Allerum och Flenninge, Väsby och Viken, Höganäs, Brunnby, Farhult och Jonstorp, Välinge och Kattarp, Kropp och Mörarp, Helsingborgs stad med garnisonsförsamlingen och landsförsamlingen, Välluf och Råhus, Frillestad och Ekby, Häslunda och Risekatslösa, Bårslöf och Fjärestad, Kågeröd och Stenestad, Halmstad och Sireköpinge, Ottarp. Areal 66,685 har. 56,495 innev. (1884).
Lugnås, socken i Skaraborgs län, Kinne härad. Areal 5,484 har. 1,436 innev. (1884). Annex till Björsäter, Skara stift, Kinna kontrakt. Inom socknen ligger isoleradt det för geologer och paleontologer välbekanta Lugnåsberget, ett af Vestergötlands s. k. öfvergångsberg, men som skiljer sig från de öfriga derigenom att det ofvanpå urberget, gneisen, har endast de tvänne understa lagren af öfvergångsbildningen, nämligen alunskiffer och en hård, qvartsrik sandsten, s. k. kambrisk sandsten. Närmast under denna är gneisen mycket vittrad, så att en stor del af fältspatsindividerna (plagioklasen) ar förvandlad till kaolin, ett hvitt, mjöligt ämne, som ar mycket lösare än de alldeles oangripna, hårda qvartskornen och ortoklaskornen. Denna vittrade gneis brytes och bearbetas under namn af Lugnås qvarnsten till qvarnstenar, hvartill den särdeles väl egnar sig på grund af ofvannämnda skilnad i mineralkornens hårdhet. Emedan den vittrade gneisen finnes endast på sådana ställen, der sandstenen ännu är i behåll och öfvertäcker densamma, måste man bryta igenom den senare för att komma åt den förra. E. E.
Lugo. 1. Provins i spanska landskapet Galicien, begränsad af prov. Oviedo, Leon, Orense, Pontevedra och Coruña samt Atlantiska hafvet. Areal 9,808 qvkm. Omkr. 422,000 innev. -- 2. Hufvudstad i nämnda provins, nära floden Miño och vid jernvägen till Coruña. 18,009 innev. (1877). Biskopssäte. Gotisk katedral från 12:te årh. Staden kallades Lucus Augusti af romarna, hvilka redan kände de ryktbara svafvelkällorna 1,5 km. s. om staden. -- 3. Stad uti italienska prov. Ravenna, vid jernvägen till Ravenna. Omkr. 10,000 innev.
Lugos [lu'gosj], köping och hufvudort i ungerska komitatet Krassó-Szörény, ligger vid jernvägen emellan Temesvár och Orsova vid Donau samt består af tvänne hufvuddelar: Német-L. (tyska L.) och Román-L. (romanska L.), belägna på hvar sin sida af floden Temes. Innevånarnas antal var 1880 11,287, deraf 3,476 (mest tyskar) i Német-L. och 7,811 (valaker, jämte några slavoner och magyarer) i Román-L. Grekisk-katolsk biskop. Den omgifvande trakten är bergig och skogbevuxen samt producerar mycket vindrufvor och plommon. L. var fordom en stark fästning.
Lugubre, Ital., musikt., dystert.
Luik l. Luyk [löjk], nederländska namnet på Liége.
Luini, Bernardino, italiensk målare af lombardiska skolan, f. i Luino vid Lago Maggiore mellan 1475--80, var en af Lionardo da Vincis förnämsta efterföljare. Sedan han under den första tiden gått sin egen väg, lärde han 1510 känna Lionardos arbeten och sällade sig troget till honom. Under sin sista lefnadstid arbetade han mera sjelfständigt vidare på den vunna grunden, men han bibehöll dervid alltid det han vunnit från mästaren, hvilket också var sådant, som bäst egnade sig för hans naturel. Och detta var hufvudsakligast lusten för den ädla, själfulla, ungdomliga skönheten, återgifven i hufvudet och ansigtsuttrycket. Deremot tillegnade han sig ej något af mästarens kompositionsförmåga eller af hans sorgfälligt studerade draperingskonst. Den sista underrättelse man eger om honom daterar sig från 1533. -- L., som, oaktadt den antydda begränsningen i hans begåfning, hör till renaissancens mest tilltalande mästare och af den nyare tiden blifvit uppskattad till sitt fulla värde, utförde både fresker och taflor. Af de fresker, som höra till hans första tid, märkes en del framställningar ur legenden och mytologien, utförda för Casa la Pelucca vid Monza, numera utsågade ur väggen och förvarade i Brera, i arkeologiska museum m. fl. ställen i Milano. Berömdast bland dessa är S. Katarinas lik, buret af änglar (i Brera), en af den tidens och skolans skönaste skapelser. En annan af dessa bilder, Vulkan, smidande Amors vapen, finnes i Louvre, der äfven förvaras sex fresker från Casa Litta i Milano med ämnen ur Kristi historia. -- Med 1520-talet börjar L:s sjelfständiga verksamhet, såsom man
Källa: Project Runeberg ·
