Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Louisiana

Ämne: Förenta staterna och dess stater · Länder, orter och folkmängd

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 134–136 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Louisiana, en af Nord-Amerikas Förenta stater vid Mississippis nedre lopp och mynning, begränsas i s. af Mejikanska viken, i v. af Texas (gräns: Sabine river och 94:de längdgraden), i n. af Arkansas (gräns: 33:dje breddgraden) och i ö. af staten Mississippi, mot hvilken floden Mississippi, 31:sta breddgraden och kustfloden Pearl river bilda gräns. Arealen utgör 126,180 qvkm., deraf 8,547 qvkm. upptagas af vatten. Landet har en medelhöjd af 23 m. öfver hafvet och öfverstiger ingenstädes 60 m. höjd. Nära fjerdedelen af hela arealen, kustområdet, ligger endast 3 1/4 m. högt och öfversvämmas af springfloden och vattendragens vårflöden. Midten af staten utgöres af prärier. I n. och v. erhåller landskapet en mindre enformig karakter genom några lägre åsar. Mississippis strandomgifningar äro från Baton Rouge så låga, att konstgjorda dammar måste skydda dem för öfversvämningar. Hela södra delen är en låg, sumpig alluvialmark. De förnämsta floderna äro Mississippi, som flyter omkr. 960 km. genom och utmed staten, Red river, Washita, Sabine och Pearl river, hvilka alla, utom den sistnämnda, äro segelbara. Dessutom finnas s. k. bayous, hvarmed i de södra staterna betecknas sekundära flodmynningar eller ock i allmänhet floder, i synnerhet med trögt lopp. Statens alluvialland, särskildt nedanför Red rivers mynning, har ett nätlikt utseende genom dessa bayous, hvilka vid flodtid upptaga det inträngande vattnet. sjöarna äro många och af olika slag. Störst äro lagunerna vid kusten, med salt vatten, som stiger och faller med tidvattnet. Värmen är under sommaren tryckande (stundom + 40° C.), till följd hvaraf i låglandet alstras de farligaste miasmer, i hvilkas följe gula febern uppträder nästan regelbundet hvarje år. Inom jordbruksförhållandena skedde en fullständig omstörtning genom slafvarnas frigörande: plantage-egarna utarmades, och i slafvarnas ställe trädde fria arbetare. De vigtigaste produkterna äro bomull, hvars odling upptager mer än tredjedelen af den odlade jorden, och hvaraf 1879 skördades 508,000 balar, vidare socker, ris och majs. De stora skogarna hafva hittills varit föga uppmärksammade. De värdefullaste trädslagen äro Panus australis och P. mitis. Enda vigtiga mineralet är stensalt. Industrien är föga utvecklad. Såsom exempel derpå kan anföras, att 1880 förbrukades inom staten endast 1,350 balar råbomull. Handeln är deremot ovanligt liflig och har sin medelpunkt i New Orleans. Jernvägarnas längd var 1883 1,018 km. 1880 hade staten 939,946 innev., deraf 454,954 hvita, 485,655 färgade (negrer), 489 kineser och 848 indianer. Staten är väl försedd med undervisningsanstalter (bl. a. 7 colleges och 1 statsuniversitet i Baton Rouge), men de besökas föga. Enligt författningen af d. 23 April 1868 utöfvas den lagstiftande makten af en senat, bestående af 36 för 4 år valda senatorer, och en kammare af minst 90, högst 120 för 2 år valda representanter. De 5 domarena i Supreme court tillsättas af guvernören, med senatens bifall, för 8 år. Guvernören, vice-guvernören, statssekreteraren, skattmästaren m. fl. ämbetsmän utses af folket för en tid af 4 år. Röstberättigad är hvarje manlig medborgare (oafsedt hudfärg), som fyllt 21 år, bott 1 år i staten och minst 10 dagar i sin »parish». Staten är indelad i 58 parishes (motsvarande de andra staternas counties). Hufvudstad är sedan 1880 Baton Rouge. Statsskulden uppgick d. 1 Jan. 1882 till 17,155,[?]00 doll. Till kongressen sänder staten 2 senatorer och 6 representanter.

L. besöktes först af spanioren de Soto (1541), sedermera af fransmännen Marquette (1673) och La Salle (se d. o.), hvilken senare kallade hela sträckan längs den af honom 1681 befarna Mississippi L. efter franske konungen Ludvig (Fr. Louis) XIV. Namnet L. fortfor sedan att under 1000- och 1700-talet omfatta ett land af obestämd utsträckning och till arealen långt större än våra dagars L. Det första lyckliga kolonisationsförsöket inom den nuv. statens område gjordes af fransmannen Iberville 1700, vid nuv. Poverty point nedanför New Orleans. Efter freden i Utrecht (1713) öfverlät Ludvig XIV till den rike köpmannen A. Crozat allt område, som vattnas af Mississippi och dess bifloder nedanför Illinois' mynning. Crozat öfverlät 1717 sina rättigheter åt John Law (se d. o.), som bildade ett bolag för att kolonisera landet. Staden Nouvelle-Orléans (New Orleans) anlades 1717, och kolonien var i ett ganska blomstrande skick, då den 1732 återgick till franska kronan. 1763 afträdde Frankrike vestra delen (hufvudsakligen v. om Mississippi) till Spanien och östra delen till Storbritannien. Sistnämnda del ned till 31:sta breddgraden öfvergick 1783 till Förenta staterna, och den spanska andelen, till hvilken Mississippis hela mynning hörde, återgick 1800 till Frankrike, men såldes 1803 af Napoleon för 60 mill. fr. till Förenta staterna. Nästan allt, som nu utgör staten L., upprättades 1804 till ett territorium under namn af Orleans. Detta ökades 1810 med trakten ö. om Mississippis mynning och upptogs 1812 som stat med de nuv. gränserna. Vid inbördeskrigets utbrott skilde sig staten d. 23 Dec. 1860 från unionen och slöt sig till de konfedererade, men kom efter New Orleans' intagande (April 1S62) helt och hållet i unionisternas våld. Först 1868 upptogs L. åter såsom stat i unionen.