Lovén, svensk slägt, härstammar från en bondson från Loshults socken, Kristianstads län, Per Månsson (f. 1718, d. 1785), hvilken efter sin födelsesocken kallade sig Lovenius, sedan Lovén, och 1753 blef kyrkoherde i Rengs och Stora Hammars pastorat af Lunds stift. En hans sonson, generalmajoren Per Kristian L. (se L. 2), adlades 1864, med bibehållande af sitt namn, men slöt 1878 sjelf sin adliga ätt.
1. Lovén, Nils, poetisk öfversättare, föddes i Reng i Skåne d. 18 Juni 1796, blef student i Lund 1811, förordnades 1817 till e. o. biblioteksamanuens derst., blef s. å. filos. magister och kallades 1820 till docent i literaturhistoria. Han prestvigdes 1821, blef 1822 e. o. adjunkt i estetik, 1823 regementspastor vid Vendes artilleri-regemente, 1830 kyrkoherde i Östra och Vestra Vemmenhög (Skåne) och 1837 prost. 1848 kallades han till kyrkoherde i Espö och Klagstorp, hvilket pastorat han tillträdde 1850. Han afled i Espö prostgård d. 10 Febr. 1858. -- L. började sin vittra bana med en tolkning af Th. Moores »Dikter» (1:sta h. 1831) samt ett häfte Vitterhetsförsök (1833). Vidare utgaf han i öfversättning Moores romans »Khorassans beslöjade profet» (1834) samt Camoëns' »Lusiaderna» (1839). Den nya och fullständiga upplagan (1852) af den sistnämnda öfversättningen helsades med allmänt och välförtjent bifall samt lyfte med ens L. till rang bland Sveriges förnämsta poetiska öfversättare. Han erhöll jämväl af Svenska akademien ett pris för densamma. Hans tolkning af Dante Alighieris »Gudomliga komedi» utkom i 3 delar 1856--57. Den måste, trots sina brister, anses som ett högst framstående verk, i betraktande af de betydande svårigheter, som voro att öfvervinna, och af det omfattande studium af dithörande literatur, som ett sådant arbete förutsätter. Öfversättningen åtföljes af en vidlyftig kommentar. Ett litet, tilldragande originalarbete på ett helt annat område hade L. några år förut offentliggjort, näml. Folklifvet i Skytts härad i Skåne i början af detta århundrade. Barndomsminnen. Utgifna af Nicolovius (1847; 2:dra uppl. 1868). --rn.
2. Lovén, Per Kristian, militär, den föregåendes kusin, föddes i Stockholm d. 23 April 1799 och blef 1816 fänrik vid Andra lifgardet. 1820--21 tjenstgjorde han vid Ingeniörkårens fältmätningsbrigad, blef 1824 kapten i generalstaben, var 1827--29 adjutant hos riksståthållaren i Norge, B. B. v. Platen, samt kallades 1829 till medlem af Krigsvetenskapsakademien, om hvars verksamhet han derefter inlade mycken förtjenst. 1835 blef han kompanichef, 1844 adjutant hos Oskar I och 1846 chef för landtförsvarsdepartementets kommando-expedition. 1853 blef L. (han var då sedan 1847 öfverste i armén och innehade sedan 1851 fullmakt såsom major vid Andra lifgardet) utnämnd till chef för Andra lifgrenadierregementet och lemnade såväl adjutantskapet hos konungen som chefskapet i kommando-expeditionen. 1858 utnämndes han till generalmajor i armén, blef 1860 t. f. generalbefälhafvare i 2:dra militärdistriktet och derefter ordinarie generalbefälhafvare, 1862 i 3:dje, 1864 i 2:dra distriktet. Sistn. år erhöll han adlig värdighet och tog 1867 afsked ur krigstjensten. Han afled i Stockholm d. 24 Maj 1878. -- L. utförde flere gånger särskilda militära uppdrag och stod konung Oskar I personligen mycket nära. Varmt intresserad för försvarsväsendets utveckling på historiskt nationel grundval, utgaf han 1871 (anonymt) en broschyr med titel Öfversigt af svenska krigsförfattningens utveckling samt af grunderna för dess ordnande. L. lär äfven vara författare till två anonymt utgifna ströskrifter från 1861: Några ord om unionsfrågan och hennes behandling samt Är en fredlig lösning af representationsfrågan möjlig i Sverige?
3. Lovén, Sven Ludvig, zoolog, den föregåendes broder, född i Stockholm d. 6 Jan. 1809, blef 1823 student i Upsala och 1824 i Lund, der han 1829 blef filos. doktor och 1830 docent i zoologi. Han kallades 1841 till professor och intendent vid Naturhistoriska riksmuseets afdelning för lägre evertebrater. 1857--78 tillhörde han direktionen öfver Nya elementarskolan i Stockholm, från 1871 såsom ordförande. Vid Lunds universitets jubelfest 1868 blef L. medicine hedersdoktor. Han är ledamot af Vetenskapsakademien (sedan 1840), af Fysiografiska sällskapet i Lund (1832), af Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg (1840), af Musikaliska akademien (1868), af Vetenskaps-societeten i Upsala (1869), af Landtbruksakademien (1875), korresp. ledamot af Franska institutet (1872), utländsk ledamot af Royal society i i London (1885) samt af flere andra lärda samfund. Bland vetenskapliga resor, som L. företagit, märkes den till Finmarken Juni 1836--Nov. 1837, hvarunder han, Juni--Aug. 1837, gjorde en färd till Spetsbergen och sålunda inledde de arktiska forskningsresor, som utgått från Sverige. Bland L:s vetenskapliga arbeten, alla införda i Vetenskapsakademiens Handlingar eller »Öfversigt», må nämnas Om Evadne Nordmanni (1835), Om Campanularia och Syncoryne (s. å.), Om metamorfos hos en annelid (1840), Index Molluscorum litora Scandinaviae occidentalia habitantium (1846), Om tungans beväpning hos mollusker (1847), Bidrag till kännedomen om utvecklingen af Mollusca acephala lamellibranchiata (1848), Om lemningar af istidens djurverld i Östersjön och Vettern (1860), Études sur les Echinoidées (1874) och On Pourtalesia, a genus of Echinoidea (1884). L. har, på uppdrag af Vetenskapsakad., utfört anläggningen af den genom donation af doktor Regnell grundade zoologiska stationen vid Kristineberg.
4. Lovén, Johan Henrik, ämbetsman, den föregåendes kusins son, född i Stockholm d. 19 Sept. 1827, blef student i Upsala 1845, filos. doktor 1851 efter att hafva försvarat en afhandling, Bidrag till historien om 1650 års riksdag, aflade juris utriusque kandidatexamen 1856 och förordnades 1858 till docent i juridiska fakulteten vid Upsala universitet. 1860 blef L. adjungerad ledamot af Svea hofrätt och erhöll 1866 fullmakt såsom assessor derstädes, men verkade 1864--74 såsom expeditionschef i finansdepartementet. Då H. V. Bredberg sistn. år utträdde ur konungens råd, utnämndes L. efter honom till konsultativt statsråd, hvilket ämbete han ännu (1886) innehar. L. är sedan 1868 ledamot af Musikaliska akademien och blef vid Upsala universitets jubelfest 1877 juris hedersdoktor.
5. Lovén, Otto Christian, anatom och fysiolog, den föregåendes broder, född i Stockholm d. 12 Mars 1835, blef student i Upsala 1852, studerade sedermera vid Karolinska institutet i Stockholm, undergick der kirurgie magister examen 1861 samt blef 1863 medicine doktor i Lund, efter det han utgifvit afhandlingen Studier och undersökningar öfver benväfnaden förnämligast med afseende på dess utveckling. Under sin studietid omfattades han med stor vänskap af Anders Retzius och var under ett par års tid t. f. adjunkt i anatomi och fysiologi vid Karolinska institutet. Derjämte hade han 1857--58 företagit en längre utländsk resa, under hvilken han bl. a. besökte flere af utlandets förnämsta medicinska skolor, samt året 1860--61 såsom uppbördsläkare deltagit i korvetten »Najadens» expedition till Syd-Amerika och Vestindien, hvarifrån han hemförde åtskilliga zoologiska samlingar. År 1863 nämndes han till adjunkt i anatomi och fysiologi samt 1874 till förste innehafvare af den ny-inrättade professuren i fysiologi vid nämnda institut. Redan några år förut hade han der inrättat ett fysiologiskt laboratorium. Under läseåret 1865--66 vistades han for fysiologiska studier utrikes, hufvudsakligen hos Ludwig i Leipzig, och företog 1872 en resa till kontinenten för att taga kännedom om de fysiologiska institutionernas inrättning och den fysiologiska undervisningen. L:s vetenskapliga arbeten, hvilka beröra både anatomien och fysiologien, äro af stort värde. Bland dem märkas Undersökningar om arterutvidgning såsom följd af nervretning (i »Hygiea», 1866), upptäckterna af smaknervernas periferiska ändorgan (Bidrag till kännedom om tungans smakpapiller; i »Medicinskt archiv», 1867) och af Lymfvägarna i magsäckens slemhinna (i »Nord. med. arkiv», 1870, 1873), Undersökningar öfver lungornas vitala medelställning (1872), Om kapillärelektrometern och kvicksilfvertelefonen (1879), Om naturen af de voluntära muskelkontraktionerna (1881), Om muskeltonen vid intermittent elektrisk retning (s. å.) och Om hjertförmakets förhållande vid direkt retning med enstaka induktionsslag (1884). De flesta af hans arbeten äro tryckta i »Nordiskt medicinskt arkiv». Sedan 1882 utgifver han Mittheilungen vom physiologischen laboratorium in Stockholm, hvaraf 3 häften utkommit. Genom utgifvande af populära skrifter (Om blodet, i »Ur vår tids forskning», 1876; Menniskokroppens byggnad och förrättningar, öfversättning och bearbetning efter Huxley, 1871, prisbelönt af Vetenskapsakademien) har L. på ett utmärkt sätt bidragit till att bland allmänheten sprida intresse för och kunskap i naturvetenskaperna. Äfven såsom lärare och föreläsare intager L. en mycket betydande plats. Sedan 1884 är han Karolinska institutets inspektor. S. å. utsågs han äfven till sekreterare i Landtbruksakademien (ledamot 1882) och redigerar i denna egenskap dess »Handlingar och tidskrift». L. invaldes 1877 till ledamot af Vetenskapsakademien. R. T-dt.