Lucia

Lucia, helgon, som ljöt martyrdöden i Syrakusa omkr. år 304, under Diocletianus. Sägnen framställer henne som en ädelboren jungfru, hvilken, då hennes moder underbarligen blifvit botad för en sjukdom, bortskänkte sin brudskatt till fattiga kristna. Jungfruns trolofvade angaf henne då som kristen för prefekten Paschasius, och denne bjöd, att hon skulle gripas och föras till ett skökohus. Men man kunde icke med någon makt röra henne ur stället, och när man staplade ved rundt omkring henne samt tände den med brinnande beck och olja, skadades hon i ingen mån deraf. Till sist genomborrades hon med ett svärd och uppgaf andan. -- Enligt en senare sägen utstack L. sina ögon, då en yngling hade förälskat sig i dem, hvarefter hon ref ut dem och lät bära dem på ett fat till ynglingen, som deraf bevektes att blifva kristen. Men sedermera, då L. knäböjde i bön, gaf Gud henne nya ögon, ännu skönare än de förra. L. afbildades af medeltida konstnärer såsom bärande sina ögon på en bricka (stundom på en bok) eller med en brinnande lampa i handen. Hon prisades bl. a. af Dante såsom det himmelska ljusets eller visdomens urbild. Man åkallar henne för ögonsjukdomar; derjämte är hon de fattige böndernas och staden Syrakusas skyddspatronessa. Hennes dag är d. 13 December. -- På nämnda dag firas ännu i flere städer och landsorter i vestra och södra Sverige en från katolska tiden qvarstående festlighet till L:s ära. Kl. 3 eller 4 i den mörka vintermorgonen väckes allt husets folk af en hvitklädd flicka, som på hjessan bär en krans af brinnande ljus, och man undfägnas på sängen med de håfvor (kaffe eller öl och bränvin), som hon medför på en bricka. Derefter kläder man sig och tillbringar ottan med ätande och dryckjom, hvarvid en glögg ej plägar saknas. Fordomdags var det ej ovanligt att denna natt gå årsgång för att utröna hvad det kommande året månde bära i sitt sköte. Några nationsföreningar vid de svenska universiteten fira fortfarande »Lussedagen» med utklädnad och arla dryckeslag. Ovisst är hvad den hvitklädda möns ljuskrans ursprungligen betecknat; man har antagit den vara en sinnebild antingen af det bål, som vardt tändt kring jungfrun, eller af hennes martyrgloria.