Lüders

Lüders, Alexander Nikolajevitj, grefve, rysk general, f. 1790, erhöll 1838 befälet öfver 5:te ryska infanterikåren och kämpade 1843--45 med dess ena division i Kaukasus. 1848 sändes han med sin kår öfver Prut och undertryckte, i förbindelse med Omer pascha, upproret i Donau-furstendömena. Derifrån trängde L. i Juni 1849 med 36,000 man upp i Siebenbürgen för att deltaga i bekämpandet af de magyariska upprorstrupper, som der voro samlade under general Bern. Han tillbakaslogs vid Fogaras, men slog d. 12 Juli Bern dersammastädes, intog, i förening med österrikarna, Hermannstadt, segrade d. 31 Juli vid Segesvar (Schässburg) samt tvang 20,000 insurgenter att kapitulera. Vid Krimkrigets utbrott (1853) blef L:s kår tilldelad Gortjakovs armé, men L. måste snart för sjuklighet lemna krigsskådeplatsen. Efter sitt tillfrisknande utnämndes han i Mars 1855 till öfverbefälhafvare öfver sydhären efter Gortjakov, efterträdde denne i Jan. 1856 såsom högstkommenderande på Krim och afslöt i denna egenskap stilleståndet med vestmakterna. I Okt. 1861 utnämndes L. till ståthållare i Polen och uppträdde der med stor stränghet, så att Varsjavs fängelser snart inneslöto 14,000 menniskor. Då ryska regeringen i Juni 1862 beslöt sig för ett mildare förfaringssätt i Polen, hemkallades L., men belönades samtidigt med greflig värdighet. Han lefde senare dels i Odessa, dels å sina gods i Besarabien. Död i Petersburg 1874.