Lüneburg

Lüneburg. 1. Regeringsområde (»landdrostei») i preussiska prov. Hannover. Areal 11,514 qvkm. 401,339 innev. (1880). Det omfattar östra delen af prov. och utgöres till stor del af den s. k Lüneburgheden (Lüneburger heide), en af sand-, stenoch mergellager bestående slätt af i medeltal 80--120 m. höjd, som sträcker sig emellan Aller och Elbe (90 km. i s. ö. och n. v.), från Göhrde till trakten af Bremen och Stade. Hela detta område är dock ingalunda en ofruktbar stepp. Till och med de torraste ställen äro klädda med ljung samt oftast med blåbärsris, och der tillräcklig fuktighet medgifver en rikare växtlighet finnas stora bokoch björkskogar. Vackra ekdungar omgifva i synnerhet byarna. Tillsammans äro 14 proc. af regeringsområdet skogbevuxen mark. Landdrosteiets område utgjorde det forna furstendömet L. Jfr Braunschweig och Hannover. -- 2. Hufvudstad i nämnda regeringsområde, vid Ilmenau, som är segelbar dit, och vid flere jernvägslinier. 19,034 innev. (1880). Staden var förr omgifven af vallar och murar, men dessa hafva nu till största delen försvunnit. Flere vackra byggnader från medeltiden vittna om stadens forna välstånd, såsom rådhuset, tre gotiska kyrkor (från 14:de och 15:de årh.) jämte många privathus. Vigtigaste näringsgrenen är bearbetningen af de stora gips- och kalkbrotten invid staden samt af den tusenåriga salinen, som årligen lemnar 20,000 ton salt. Derjämte finnas åtskilliga fabriker. -- L. fanns redan på Karl den stores tid, men erhöll någon betydenhet, först sedan ett kloster och en borg uppbygts der i 10:de årh. och grannstaden Bardewieck, vid Ilmenau nedanför L., 1189 förstörts, hvilken förut varit förnämsta handelsplatsen i norra Tyskland. L. ärfde denna stads handel och blef en af de förnämsta medlemmarna i hansan. 1267--1369 var det residens för hertigarna af den äldre lüneburgska linien. Sin högsta blomstring hade staden i 15:de årh., och äfven i det 17:de var den nederlagsplats för alla handelsvaror, som exporterades från Sachsen och Böhmen till Elbes mynning.