Braunschweig (Brunsvig), hertigdöme i norra Tyskland. Det omgifves nästan helt och hållet af preussiska provinser: i n. och s. gränsar det till Hannover, i ö. till Sachsen och i v. till Westfalen, hvarjämte det i s. ö. stöter till Anhalt och i v. till Waldeck. Landet består af tre från hvarandra skilda större delar och fem smärre s. k. enklaver. Ytinnehållet är 3,690 qv.-kilom. (66,s qv.-mil).
Fysisk geografi. Hufvuddelen uppfylles i s. ö. af Harzbergen, hvilkas högste punkt inom B. är Wormberg (971 m. = 3,270 f.), och i v. af Weser-bergen, men sänker sig i n. och bildar en del af det tyska låglandet. Floden Weser bildar i v. på några ställen gräns, men flyter för öfrigt utom B:s område; detta genomflytes deremot af Aller och dennas tillflöden Ocker, Leine m. fl.
Befolkningen, som 1875 uppgick till 327,493 personer, nästan lika fördelade på könen, är af nedersachsisk härkomst och till större delen af luthersk trosbekännelse (1871 funnos i B. 7,030 katoliker, 2,793 reformerta, 1,171 judar och 574 personer tillhörande andra religionssamfund). Folkökningsprocenten för femårsperioden 1867--71 var 0,73 och steg 1871--75 till 1,26.
Materiel kultur. Jordbruket är landets hufvudnäring -- ungefär hälften af ytinnehållet består af åkerjord --, och på de senaste 40 åren har denne näringsgren höjt sig betydligt. Af skogarna, som upptaga 31 % af landets yta, äro omkr. 3/4 statsegendom. Boskapsskötseln är mycket uppdrifven, i synnerhet fårafveln (1/4 af fåren äro af merino-ras). Bergsbruket, som idkas företrädesvis i Harz, sysselsätter omkr. 1,100 arbetare. Brunkol och jernmalm brytas mest -- 1874 brötos 4 1/3 mill. ctr (1 ctr = 42 kilogr.) af det förra slaget, 6,620,000 ctr af det senare -- vidare bly-, koppar-, silfver- och guldmalm, stenkol m. m. Ansenliga sandstens- och granitbrott finnas. Industrien är företrädesvis bergverksindustri. 1873 funnos i B. 28 hvitbetssockerfabriker. Jernvägarna, som 1870 öfvergingo i ett enskildt bolags ego, hafva tillsammans en längd af 335 kilom. (45,6 mil).
Andlig kultur. B. har intet universitet (studenter från B. besöka företrädesvis Göttingen), men 1 polyteknisk skola ("Collegium carolinum" i staden B.), 5 gymnasier, 3 skollärareseminarier och en mängd lägre läroverk. Äfven ett döfstum- och ett blind-institut finnas. Wolfenbüttel eger ett berömdt bibliotek (300,000 band och öfver 10,000 handskrifter).
Författning och förvaltning. Statsförfattningen är, enligt grundlagen af d. 12 Okt. 1832 och sedermera vidtagna förändringar, konstitutionelt monarkisk. Regenten bär titeln "hertig af B. och Lüneburg". Högsta ledningen af statsförvaltningen handhafves af ett kollegialt statsministerium. Folkrepresentationen ("die landesversammlung") sammanträder hvart tredje år och består af en kammare, med 46 för 6 år valda ledamöter (10 för stads-, 12 för landskommunerna, 21 för de högst beskattade medborgarena och 3 för det lutherska presterskapet). För valbarhet fordras 30 års ålder och en viss förmögenhet. Valen äro i städerna omedelbara, men förrättas på landet medelst elektorer. Förvaltningen är i ej ringa mån öfverlemnad åt folket sjelf. Landet är deladt i 6 förvaltningskretsar (Braunschweig, Wolfenbüttel, Helmstedt, Blankenburg, Gandersheim, Holzminden), hvilka omfatta 23 amt. -- För rättskipningen finnas 1 högsta domstol (i Wolfenbüttel) samt 1 domstol för hvar krets och en för hvart amt, 2 stadsdomstolar och, i staden B., 1 handelsdomstol. -- För den evangelisk-lutherska kyrkan gäller synodalförfattning. Synoden består af
28 representanter (12 andliga, 16 lekmän), sammanträder hvart fjerde år och företrädes under mellantiden af ett femmanna-utskott. Den speciella uppsigten och ledningen af kyrko- och skolangelägenheterna tillhör konsistoriet i Wolfenbüttel, under hvilket 6 general- och 34 special-superintendenter lyda. De reformerte bilda 1, katolikerna 3, och judarna 1 församling. -- Statsbudgeten för 1876--78 upptager inkomster och utgifter till 7,700,133 mark (6,844,841 kr.). Dit räknas likväl icke civil-listan, som till störste delen bestrides af domän-afkastningar (729,166 mark; 641,665 kr.). Statsskulden belöpte sig 1876 till nära 92 mill. mark (omkr. 81 1/2 mill. kr.), större delen åsamkad för jernvägsbyggnader. -- I tyska rikets "bundesrath" har B. 2 röster; till tyske riksdagen sänder det 3 ombud. Dess krigskontingent utgöres af 1 husar- och 1 infanteri-regemente (med 2 bataljoner landtvärn) samt ett batteri. Dess kontanta bidrag till rikskassan belöpte sig 1876 till 485,145 mark (431,240 kr.). Det i Schlesien belägna mediatiserade furstendömet Oels tillhör hertigen af B., men står ej i någon förbindelse med hertigdömets regering.
Historia. De braunschweigska landen voro ursprungligen en del af det gamla hertigdömet Sachsen och tillhörde som allodialgods den welfiska slägten, hvilken på 1100-talet innehade den sachsiska hertigvärdigheten. När Henrik Lejonet 1180 förlorade denna, fick han likväl behålla sina familjegods, och dessa gingo sedan i arf till hans söner: Henrik, Otto (såsom tysk kejsare Otto IV) och Vilhelm, och delades dem emellan, men samlades åter i den sistnämndes son Otto Barnets (1213--52) hand. Denne blef af kejsar Fredrik II upphöjd till hertig af B. och Lüneburg. Af hans bägge söner, som 1267 skiftade arfvet efter fadern, blef den ene, Johan, stamfader för den äldre lüneburgska linien (hertigdömet Lüneburg samt städerna Hannover och Celle), och den andre, Albrekt den långe, för den äldre braunschweigslca linien (hertigdömet B., Kalenberg, Göttingen m. m.). Den förra utdog 1369, hvarefter ett häftigt krig uppstod om dess qvarlåtenskap. Den andra linien hade delat sig i tre grenar: Grubenhagen (utdöd 1596), Göttingen (utdöd 1463) och Wolfenbüttel. Det nyss nämnda kriget, det s. k. Lüneburgska arfföljdskriget, bragte den äldre lüneburgska liniens besittningar i den wolfenbüttelske grenens ego. Denne gren klöfs 1409 i: mellersta huset B. och mellersta huset Lüneburg. Det förra, som till 1584 var deladt i grenarna Braunschweig-Kalenberg och Braunschweig-Wolfenbüttel, riktades med det nyss nämnda göttingska och, för en tid, med det grubenhagenska husets besittningar, men utdog 1634. Det mellersta huset Lüneburg delades 1569 på tvänne linier: den nya linien Braunschweig-Lüneburg, från hvilken hertigarna af Lüneburg, kurfurstarna och konungarna af Celle och Hannover samt den nu regerande dynastien i England härstamma, och Braunschweig-Lüneburg-Dannenberg. Från denna linie, som 1634 fick det s. å. utslocknade mellersta huset B.-Wolfenbüttels hertigdöme, härstammar det nya huset Braunsehweig-Wolfenbüttel, hvilket den nu regerande hertigliga linien tillhör. Stiftaren af denna linie var August, kallad "senex divinus" (den gudomlige gubben), en utmärkt regent och grundligt bildad man. Han dog 1666 vid 88 års ålder. Hans två äldste söner och ättlingar regerade till 1735, då B. tillföll den af hans tredje son stiftade bilinien Braunschweig-Bevern. Den förste regenten af denna linie, Augusts sonsons son Karl (1735--80), sänkte, genom sitt slöseri och genom försök att realisera en mängd vidlyftiga planer, landet i stor skuld, från hvilken dock hans son Karl Vilhelm Ferdinand (1780--1806) till en del lyckades att befria det. Den sistnämnde sårades dödligt i slaget vid Auerstädt, der han var preussisk öfverbefälhafvare, och hans land införlifvades enligt Tilsit-freden (1807) med det nybildade konungariket Westfalen. Den sistnämndes son Fredrik Vilhelm, som 1805 ärft det schlesiska furstendömet Oels, återinsattes 1813 i sin faders hertigdöme, men stupade redan 1815 i slaget vid Quatrebras. Han efterlemnade två omyndiga söner. Den äldre, Karl (1815--30), stod under förmynderskap af d. v. prinsen-regenten i England (sedermera Georg IV), men själen i den mycket patriarkaliska styrelsen var grefve Münster, hvilken liksom förmyndaren uppehöll sig i London. 1820 återställdes dock landständer-författningen; men ehuru denna stod långt efter sin tid, erkändes hon icke af den 1823 myndigvordne Karl, hvilken fortfor att regera på det gamla tyska furstemanéret. Detta framkallade 1830 ett uppror, hvarvid hans residens stormades och stacks i brand och han sjelf grep till flykten. Hans broder Vilhelm (f. 1806), som ännu regerar, öfvertog styrelsen först provisoriskt, men hyllades 1831 såsom hertig af B., med magnaternas och Tyska förbundets samtycke. Under samverkan mellan regeringen och ett ständernas utskott har under hans tid den ännu gällande grundlagen blifvit utarbetad. Den första reformerade "landesversammlung" sammanträdde 1833. Flere vigtiga reformer vidtogos på denna och följande församlingar; stora anslag beviljades till jernvägsbyggnader, 1837 upphäfdes åtskilliga qvarstående, jorden betungande feodalrättigheter, och 1844 inträdde B. i preussisk-tyska tullföreningen. 1848 kunde, till följd af regeringens tillmötesgående, flere vigtiga lagförändringar vidtagas utan svårare konflikter. Det stadgades då, att domstolsförhandlingarna skulle ske muntligt och offentligt, att jury skulle döma i brottmål, hvarjämte pressfrihet infördes och förbudet mot giftermål mellan judar och kristna upphäfdes m. m. 1851 skedde väsentliga förändringar i val-lagen, och 1864 infördes näringsfrihet. Under tyska kriget 1866 sökte hertigen i början hålla sig neutral, men slöt sig snart till Preussen. S. å. inträdde B. i Nordtyska förbundet, och sedan 1871 är det en lem af Tyska riket. Hertigen af B. är den ende nordtyske furste, som -- trots representationens enstämmiga begäran -- ej afslutit militär-konvention med Preussen. Som med den nu regerande hertigens död den B.-Wolfenbüttelska linien utslocknar, har frågan om
landets framtida öde flere gånger varit på tal. Regeringen förklarade 1872, att den 1832 stadgade successionsordningen skall träda i gällande kraft och arfsrätt således tillkomma den ända till 1866 i Hannover regerande, men då af Preussen förjagade grenen af welfiska huset. Men till följd af det spända förhållandet mellan huset Hannover och Preussen torde en sådan eventualitet vara mindre sannolik. Snarare torde saken gestalta sig så, som ett utskott af "landesversammlung" 1871 föreslog, nämligen att tyske kejsaren vid inträffande tronledighet öfvertager styrelsen och handhafver densamma, tills en erkänd tronföljare är "oförhindrad att definitivt tillträda regeringen". J. Th. W.