Lundgren, Karl Gustaf, kopparstickare, född i Kuopio, Finland, 1779, blef elev vid konstakademien i Stockholm, men utbildade sig sjelf i gravörkonsten. Detta visar sig ock i hans flesta arbeten, som lida af brist på skola samt, fastän fint utförda, äro torra och sakna karakter. Såsom de bästa bland dem må nämnas porträtten af Aron Westén, J. E. Noreen och Karl XIV Johan. Han lemnade dessutom en del bokillustrationer, mest för N. M. Lindhs i Örebro räkning, såsom for »Buffons Naturalhistoria», »Minerva» (3 del. 1811--15) m. fl. L. vände sig sedan till kartgravyr och textning, för hvilka hans anlag bättre passade. Han utförde bl. a. af denna art en stor karta öfver Skandinavien. L. lefde ännu 1854. -rn.
1. Lundgren, Ludvig Persson, medaljör, föddes på Ljungby vid Kristianstad d. 3 Mars 1789, studerade till en början läkarevetenskapen, men måste till följd af bristande tillgångar egna sig åt informatorskallet. Hans fallenhet för målning och skicklighet i fäktkonst gjorde, att Ling rådde honom att fara till Stockholm, der han till en början biträdde vid dennes fäktskola, samtidigt med att han öfvade sig i oljeoch miniatyrmålning. Han var sedermera någon tid fäktinästare vid Karlberg. Bekantskapen med gravören Joh. Salmson öfvertygade honom, att han lättare skulle vinna sin utkomst på dennes bana. L. blef sålunda elev af Salmsons fader, hofgravören S. Salmson, och uppnådde inom några år sådan skicklighet, att han efter prof. Grandels afskedstagande (1830) utnämndes till gravör vid k. myntet, hvilken befattning han innehade till sin död. Bland hans ej synnerligen många medaljer, som äro något hårdt arbetade, men ej sakna förtjenst, böra nämnas minnespenningarna öfver Karl XIV Johans kröning, Karl XIV Johans regeringsjubileum (af Frimurare-orden och af krigsbefälet), P. van Suchtelen (1822) och K. Carlander (1838). L. afled i Stockholm d. 15 Sept. 1853. Han var fader till de framstående medaljgravörerna P. H. Lundgren (se nästa art.) och Lea Ahlborn (se denna). -rn.
2. Lundgren, Per Henrik, medaljör, den föregåendes son, föddes i Stockholm d. 22 Juli 1824 och blef elev af sin fader. 1842--44 var han lärjunge af Byström, som under dessa år var sysselsatt med inredningen af sin villa (se Byström). L. biträdde dervid Byström vid modelleringen af den stora fris, som pryder villans midtsal. Med flit och brinnande lust egnade han sig åt studiet af skulptur och gravyr samt frambragte inom kort, under ledning af Qvarnström och efter dennes kompositioner, flere medaljer, som kunna räknas bland de mest framstående svenska under 1800-talet, t. ex. kröningsmedaljen öfver Oskar I och Josefina, medaljer öfver Berzelius, Jenny Lind, M. Brahe, Geijer, Jernkontorets hundraårshögtid (1847), kronprinsparets förmälning (1850) m. fl. I allt högre grad framstår konstnären i dem som utmärkt modellör och tecknare; och att han äfven förmådde sjelfständigt komponera, visade han med sin modell till medalj öfver prins Gustaf (1853), som tillskyndade honom konstakademiens stora pris och i Juli s. å. skaffade honom ett treårigt reseunderstöd. Han begaf sig då till Paris, der han studerade med ifver, men tyvärr efter ett års förlopp började blifva grubblande, så att han måste återföras till fäderneslandet. Han afled å Danviks hospital vid Stockholm d. 12 Juni 1855. -rn.