Lytton [li'ttön]. 1. Sir Edward George Earle Lytton Bulwer-Lytton, baron, engelsk författare och statsman, mera känd under namnet Edward Bulwer [boulloör], föddes i London d. 25 Maj 1803 (ej 1805). Han var son af general Bulwer till Heydon and Dalling i grefskapet Norfolk samt yngre broder till statsmannen Dalling and Bulwer (se d. o.). Hans högt begåfvade moder tillhörde den rika slägten Lytton (till Knebworth). Redan i späda år visade L. skaldeanlag, och som yngling förvärfvade han sig vidsträckta insigter i såväl klassisk som modern literatur. En ungdomskärlek, hvars lycka snart bröts genom en framtvingad skilsmässa, alstrade hos honom för framtiden en melankoli, som han instängde på djupet af sin själ. Vid 17 års ålder framträdde L. (Bulwer) med dikthäftet Ismael, an oriental tale, with other poems (1820), vann som student i Cambridge kanslerens medalj för skaldestycket Sculpture (1825) och utgaf 1827 anonymt en poetisk berättelse, O'Niel, or the rebel, samt den af dyster lidelse fyllda novellen Falkland, genom hvilken han »diktade sig fri» från byronismen. Kort derefter framstod han plötsligt på höjden af sin talang med romanen Pelham, or the adventures of a gentleman (1828), öfverglänsande hvarje medtäflare inom den »fashionabla» art, som under de närmast föregående åren hade kommit på modet. Grundtanken i boken är att visa huru »stora verldens» ytlighet och förfinade egoism ej nödvändigt förderfva en karakter. En förundransvärdt mogen och rättvis lifsuppfattning, en ypperlig fond af satir, glädtighet samt ironi öfver engelska aristokratien äro nedlagda i denna roman, hvilken skaffade sin 25-årige författare europeisk berömmelse. Pelhams på ytan blaseradt eleganta väsende gaf inom mode-verlden upphof åt en »Pelham-dandyism», som gjorde ända på Byron-uppstyltningen i drägt och låter. En blandning af sjelfbekännelser och satiriska iakttagelser framträder äfven i romanerna The disowned (s. å.) och Devereux (1829; L:s svagaste arbete), på hvilka följde Paul Clifford (två uppl. 1830), engelska literaturens första tendensroman. Den är riktad mot dåtidens fängelseväsende och ofantligt utsträckta tillämpning af dödsstraffet, äfven för ringa förbrytelser. Under dessa år skref L., vid sidan af sitt jägtande romanförfattareskap, bidrag i massa till tidningar, tidskrifter och kalendrar. Då hans 1827 ingångna giftermål medfört en brytning emellan honom och hans moder, var han, med ett blott obetydligt fädernearf, för sitt uppehälle hänvisad till pennan -- och hans anspråk på lifvets komfort voro allt annat än små. Under denna period hade L. att lida mycket af den engelska kritikens hätskhet, men han gaf svar på tal i den af honom 1831 öfvertagna tidskriften »New monthly magazine». Vid samma tid öppnades för honom den politiska banan, i det han 1831 invaldes i underhuset, hvarest han satt qvar till 1841. Han slöt sig der till whigpartiets radikala flygel, kämpade för frihandel och för rösträttens största möjliga utsträckning samt genomdref nedsättning i stämpelskatten på tidningar. 1838, vid drottning Viktorias kröning, upphöjdes han till baronet -- en belöning för det stöd han gifvit den liberala ministèren Melbourne genom flygskriften Letter to a late cabinet minister on the present crisis (1834, tjugo uppl.). Under detta sitt första parlamentariska skede författade L. flere märkliga arbeten. Romanen Eugene Aram (1832; sedermera dramatiserad), en raffinerad själsmålning, skildrar huru en lärd forskare af sitt bokvurmeri drifves in på förbrytelsernas väg. Närmast följde fashion-romanen Godolphin (1833), s. å. England and the english, satiriska essays af högt värde, och 1834 berättelsen The pilgrims of the Rhine, i hvilken en fantastisk elf-verld spelar in. Frukter af en studieresa till Italien blefvo två lika sjelfständiga som storslagna diktverk, den arkeologiska romanen The last days of Pompeii (1834) och den historiska romanen Rienzi, the last of the roman tribunes (1835). De rikhaltiga historiska utkasten Athens, its rise and fall (1836) omgötos deremot icke till något konstverk. Den nyromantiska öfverspändheten i romanen Ernst Maltravers (1837; tillegnad tyska nationen) smakade samtiden synnerligen väl. En fortsättning deraf bildar Alice, or the mysteries (1838), medan de s. å. utkomna Leila, or the siege of Granada och Calderon, the courtier äro förlagda till äldre tider i Spanien och Zanoni (1841) till rosenkreuzare-samfundet i 18:de årh. Emellertid hade L. vändt sin håg till dramat, ett diktområde, hvilket han riktade med alster, som haft stor och varaktig framgång, byggda som de äro med noggrann kännedom om skådebanans kraf. De bästa äro The lady of Lyons (1838), Richelieu (1839; gifven i Sverige 1840) och komedien Money (1840; »Penningen», 1842). Efter moderns död, 1843, ärfde han hennes gods och fogade namnet L. till sitt fäderneärfda. På »melodram-romanens» fält frambragte L. vidare Night and morning (1841) och Lucretia, or the children of night (1846) samt inom den historiska romanen de gedigna verken The last of the barons (1843) och Harold, the last of the saxon kings (1848). Samtidigt uppträdde han såsom verskonstnär med Poems (1842), en öfversättning (jämte biografi) af sin älsklingsskald Schillers lyrik (»Poems and ballads», 1844; 2:dra uppl. 1869), satiren The new Timon (1845) samt King Arthur (1849; ny uppl. 1870), ett skäligen enformigt romantiskt epos, vid hvilket L. dock hade fäst stora förhoppningar. En förut icke anad sida af sin berättareförmåga uppenbarade han med den hjertligt humoristiska, om Sterne påminnande romanen The Caxtons (1848), som emottogs med stor förtjusning. Till samma riktning hör My novel, or varieties in english life (1851--52). L:s öfvergång till toryism gifver sig deri tillkänna, i det han på ett tämligen utmanande sätt prisar jordegare-aristokratien gent emot köpmansståndet. För öfrigt hade han långt tidigare uttalat som sin åsigt, att folkets massa borde genom sociala reformer »aristokratiseras» i yttre och inre afseende. Af den forne frihandelsvännen hade nu blifvit en ifrig protektionist. Sedan han 1851 i Letter to John Bull, Esq. (tio uppl.) sökt visa farorna af spanmålslagarnas upphäfvande, invaldes han 1852 å nyo i underhuset (för grefskapet Hertford). Hans omsorgsfullt utarbetade parlamentstal gjorde alltid verkan, ehuru naturen icke danat honom till talare. 1858--59 var L. kolonial-minister i lord Derbys andra tory-ministèr. Till erkänsla för hans verksamhet på denna post äro en stad i British Columbia och en i Queensland uppkallade med namnet L. Efter åtskilliga års tystnad framträdde L. med den konstfullt anlagda romanen What will he do with it? (1858) och sensationsromanen A strange story (1861) samt utgaf i versform St Stephen's (1860; ett galleri af parlamentsporträtt från drottning Annas dagar), The lost tales of Miletus (1866) samt en öfversättning af Horatius' oder och epoder (1869; 2:dra uppl. 1872). Hans sista romaner voro den anonymt utkomna, fantastisk-satiriska utopien The coming race (åtta uppl. 1871), som väckte ett ovanligt uppseende, Kenelm Chillingly (1873), i hvilken engelska samhällsformer skildras, delvis med mycken humor, och The parmans (1874), en sederoman från andra kejsaredömet i Frankrike. L., som sedan 1866 var baron och medlem af öfverhuset, afled d. 18 Jan. 1873 på sin villa vid Torquay. Han är begrafven i ett kapell i Westminster abbey, ej långt från »skaldernas vrå». Posthumt utkom äfven den ofullbordade berättelsen Pausanias, the spartan, utgifven 1876 af L:s son (se L. 2), som vidare har utgifvit »Speeches of Edward lord L.» (2 bd, 1874) samt 1883 de 2 första banden af en rikhaltig biografi, »The life, letters, and literary remains of Edward Bulwer, lord L.». -- L:s arbeten finnas samlade bl. a. i Tauchnitz' »Collection of british authors» och i den s. k. Knebworth-upplagan (1873 o. f.). Romanerna hafva vunnit spridning i alla bildade land. De äro samtliga (med undantag af »The Caxtons») öfversatta till svenska. Strödda tankar ur hans skrifter utgaf Ch. Kent 1883 under titeln »The wit and wisdom of Edward Bulwer, lord L.».
Bland sin tids romandiktare framstår L. såsom en af de bäste. Med utomordentlig mångsidighet och rik uppfinningsgåfva förenade han förmågan att filosofiskt genomtränga sina ämnen samt utveckla dem harmoniskt. Den manligt ädla, väsentligen reformatoriska anda, som talar ur hans arbeten, har gjort deras inflytande helsosamt. Källan, ur hvilken han som konstnär öste, var studiet af karakterer ute i verkliga lifvet. De lika oaflåtliga bokstudierna tjenade honom endast till eggelse. Skarp psykolog och på samma gång moralist, fann han sin lust i att uppvisa huru en lidelse gradvis inverkar på individen och huru sociala förhållanden verka på karaktererna. Onekligen förefalla L:s romaner numera till vissa delar föråldrade, mest till följd deraf att framställningssättet är för mycket tyngdt af allmänna betraktelser, huru själfulla dessa än ofta äro. Man saknar också hos honom den fylliga, lifsvarma realism, den snillrikt individuella stil, som hållit en Dickens' alster uppe i oförminskad gunst.
L:s hustru, Rosina Doyle, lady Bulwer, född Wheeler, engelsk romanförfattarinna, f. på Irland 1802 inom en fattig och något äfventyrlig adelsslägt, vann L:s tycke genom sin skönhet och sina literära böjelser. Han gifte sig med henne 1827. Äktenskapet blef högst olyckligt, i det mannen alltför ensidigt uppgick i sitt författareskap och, genom öfveransträngningen dervid vorden ytterligt retlig, förbittrade deras samlif genom våldsamma vredesutbrott. Slutligen åvägabragtes en skilsmässa. Hon skref den af genomskinliga angrepp på L. fyllda romanen Cheveley, or the man of honour (1839; »Cheveley», s. å.), och deras inbördes förhållande förblef till det sista fientligt. Dock voro hans afundsmäns utläggningar af saken mycket öfverdrifna. Några senare romaner af hennes hand, bl. a. Behind the scenes (1854), afslöja den förnäma verldens hyckleri. Lady B. dog 1882. E. F-t.
2. Edward Robert Lytton Bulwer-L., earl of L., engelsk diplomat och skald, de föregåendes son, född 1831, beträdde vid 18 års ålder såsom attaché i Washington den diplomatiska banan, på hvilken han derefter (i egenskap af attaché, legationssekreterare, chargé d'affaires) i tät omvexling förflyttades till Florens (1852), Paris (1854), Haag (1856), Petersburg (1858), Konstantinopel (s. å.), Wien (1859, då vigtiga uppdrag i Belgrad tillkommo), Köpenhamn (1863), Athen (1864), Lissabon (1865), Madrid (1868), Wien (s. å.) och Paris (1872). L., som 1873 efter fadern ärfde titeln af baron, utnämndes 1874 till sändebud i Lissabon. I Jan. 1876 utnämndes han, genom Beaconsfields inflytande, till vice-konung af Indien. Under de 4 år L. beklädde detta ämbete verkställde han drottning Viktorias utropande till kejsarinna af Indien (i Delhi, d. 1 Jan. 1877), hade att kämpa mot tvänne gånger inträffande hungersnöd och ledde underhandlingarna med Sjir Ali kan samt anordningarna i de två krigen mot Afganistan, 1878--80. När ett liberalt kabinett med Gladstone i spetsen åter kom till styret 1880, begärde L. sitt afsked, vid hvilket tillfälle han upphöjdes till earl. Han har sedan ofta i högkonservativ anda uppträdt i öfverhuset. -- Under psevdonymen Owen Meredith utgaf L. 1855 dikthäftet Clytemnestra and other poems, efterföljdt af The wanderer, a collection of poems in many lands (1859), den poetiska berättelsen Lucile (1860; 2:dra uppl. 1868), de historiska dikterna Chronicles and characters (2 bd, 1868), Fables in song (2 bd, 1874) och Glenaveril, or the metamorphoses (poem i 6 böcker, 1885). Dessa alster hafva vunnit bifall för behagfull ingifvelse, färgrikedom och ledig versifikation. Vidare märkas »Serbski pesme» (1861; serbiska folkvisor) m. fl. poetiska öfversättningar samt romanen The ring of Amasis (1863). Såsom sin faders lefnadstecknare (se L. 1) har L. fyllt en lucka i literaturen.