Maanen

Maanen [man-], Cornells Felix van, nederländsk statsman, född i Haag 1769, betryggade till en början sin ämbetsmannakarrièr genom att sluta sig till de frisinnade åsigter, som efter franska revolutionen kommo till herravälde i Nederländerna. Han blef generalprokurator och 1806 konung Ludvig Bonapartes justitieminister, men afskedades 1809, då han af servilism mot Napoleon icke ville medverka till de af konungen önskade mildringarna i kontinentalsystemet. Sedan Nederländerna införlifvats med Frankrike (1810), utnämndes M. till medlem af franska »conseil d'état» och blef efter någon tid förste president i högsta domstolen i Haag. Af Vilhelm I bekräftades M. 1814 i detta ämbete, utsågs till president för den konstituerande notabelförsamlingen och utnämndes 1815 till justitieminister. Genom strängt upprätthållande af 1819 års förordning om nederländska språkets användning såsom officielt i de belgiska provinserna samt genom pressförföljelser och ett hänsynslöst politiskt förmynderskap öfver justitiepersonalen bidrog han väsentligen att framkalla revolutionen 1830, vid hvars utbrott hans hotell i Bruxelles plundrades och antändes af pöbeln. M. lemnade sin ministerpost, men återkallades snart, sedan en återförening af Belgien med Nederländerna visat sig omöjlig. Han qvarstod derefter såsom justitieminister till 1842. Död 1849. Han efterlemnade i handskrift intressanta memoarer.