*Madagaskar. Faunan, med dess många för ön egendomliga arter, ådagalägger, att M. varit länge isoleradt, sannolikt sedan eocenperioden, och frändskapen å ena sidan med malajiska överidens å den andra med Afrikas har föranledt åtskilliga zoologer att betrakta ön med angränsande ögrupper såsom en särskild djurgeografisk region mellan den orientaliska och den etiopiska. I kritlagren har man funnit lemningar af dinosaurier (Tilanosaurus och Megalosaurus), som utgjort en föreningslänk mellan M:s och Indiens fauna. Under tertiär- och qvartärperioden var M:s fauna mycket rikare än nu och omfattade stora ryggradsdjur, särskildt hofdjur, hvilka nu saknas, men af hvilka lemningar finnas i relativt unga lager, och man ser deri bevis för öns utsträckning mot v. och n. v. Vid samma tid hade M. lemurier af de nuvar. antropoida apornas storlek (bl. a. Dinolemur och Thaumastolemur), vidare tre arter hippopotamus samt jättestora foglar: Aepyornis maximus med ägg af 8 liters rymd och Ae. ingens, som nådde 3 m. höjd, och landsköldpaddor af ofantlig storlek liknande dem, som nu lefva på Maskarenerna. — Ännu i midten af 1600-talet tror man sig hafva sett representanter för öns urbefolkning, vazimba l. kimo, hvilka sannolikt härstammat från Afrika. De odlade ris, som först af araberna infördes till Afrika.
M. är numera fransk koloni. Genom det i Dec. 1885 i Tamatave ingångna fördraget förklarades M. för ett franskt protektorat, hvars utrikesärenden skulle kontrolleras af en fransk resident i hufvudstaden med militärisk eskort. Hovaregeringen respekterade ej fördraget, residenten var snarare gisslan än representant för skyddsherren, och då slutligen fransmän mördades och plundrades, framställde residenten i Okt. 1894 ett ultimatum, på hvilket hovaregeringen svarade, att hon skulle vika endast för våld, men gjorde vissa medgifvanden. Franska regeringen utrustade då, i Febr. 1895, en expedition under general Duchesne till M. Tamatave besattes redan i Dec. 1894 af trupper från Réunion. Från Mojanga (Majunga) på vestkusten framträngde den 17,500 man starka hären, som led stora förluster till följd af terrängens och klimatets svårigheter, mot det inre, utan synnerligt motstånd af hovaerna. Desse hade infört allmän värnpligt; en del af hären, omkr. 14,000 man, var organiserad efter europeiskt mönster och leddes af engelska officerare, var beväpnad med Snidergevär samt försedd med delvis modernt artilleri. Emellertid lemnades hovaerna i sticket af sina engelska officerare, och hufvudstaden Tananarivo gaf sig d. 30 Sept. Följande dag undertecknade drottningen, Ranavalona III, freden, enligt hvilken M. blef en fransk skyddsstat. En fransk generalresident skulle kontrollera den inre förvaltningen och finanserna samt sköta utrikesärendena, hvarjämte Frankrike skulle ega rätt att på ön hålla så stor krigsstyrka, som det ansåg nödig. Förre premierministern Rainilaiarivoni (f. 1828), efter hvartannat gift med Ranavalona II och III och sedan 1864 M:s oinskränkte herskare samt skapare af de i hufvudart. (sp. 544) omnämnda reformer, fängslades och fördes till Algeriet, der han dog d. 17 Juli 1896. I strid med fördragets ordalydelse dekreterades d. 6 Aug. 1896 M:s förvandling till en fransk koloni, och »som konungadömet då mera var öfverflödigt», afsattes drottningen, som icke upphörde att visa fientlighet mot den franska styrelsen och hvars hof var härden för alla intrigerna, d. 27 Febr. 1897 och fördes jämte familj till Réunion, der hon åtnjuter ett underhåll af 24,000 francs. Ingen vinner anställning i förvaltningen, som ej kan franska. Flere franska undervisningsanstalter hafva upprättats, bl. a. en medicinsk skola jämte sjukhus, en språk- och lärareskola, en landtmätareskola och en teknisk skola. Undersökningar pågå for anläggning af jernvägar från såväl öst- som vestkusten till hufvudstaden. I franska budgeten för 1897 upptogos nära 16 mill. frcs för förvaltningen af M. Beloppet af inkomsterna från M. är okändt. Någon statskyrka finnes icke, men flertalet kristna tillhör de församlingar, som bildats af London missionary society, hvilket för några år sedan hade omkr. 40 europeiska och närmare 1,000 infödda prester och lärare. Dessutom verkade då qväkare, engelska episkopalkyrkans samt norska kyrkans mission m. fl. Protestanterna torde hafva varit 1/2 mill., katolikerna 130,000. Regeringen utöfvade stark påtryckning till förmån för protestanterna. Något statsunderstöd åt skolorna lemnades icke, men skoltvång var infördt, så långt centralregeringens inflytande sträckte sig. Alla på ön verkande missionssällskap hafva upprättat lägre och högre skolor, många äfven sjukhus, spetälskeasyler och medicinska läroanstalter. Under de sista årens oroligheter har det civilisatoriska arbetet varit afbrutet, och folket har mångenstädes återfallit i hedendom.