Madeira (Port.; Sp. Madera), ö i Atlantiska oceanen, tillhörig Portugal, är belägen v. om Afrika mellan 32° 49' 44" och 32° 37' 18" n. br. samt 16° 39' 30" och 17° 16' 38' v. lgd (fr. Greenw.). Öns längd är 57 km, från Ponta do Pargo i v. till Ponta Furada i Ö., dess bredd 22 km. från Ponta de S. Jorge i n. till Ponta da Cruz i s. Till M. höra öarna Porto Santo i n. ö. (omkr. 1,800 innev.) och i s. ö Chao, Grande deserta, Bugio m. fl., som alla äro obebodda. Hela ögruppens ytinnehåll beräknas till omkr. 815 qvkm. En väldig bergskedja, som sträcker sig från v. till ö. och utgrenar sig i alla riktningar öfver ön, betäcker den än med kala och dystra, än med grönskande och skogbevuxna höjder. Hela bergskammen krönes af högresta spetsar, t. ex. Pico Ruivo (1,913 m.), Pico Grande (1,643 m.), Pico da Encumida (1,620 m.) o. a. Till större delen ligger kustlandet högt öfver hafvet på branta klippor. Endast på få ställen sänker det sig gradvis och bildar en lång, bred bergsluttning. Från höjderna nedströmma otaliga bäckar jämte några mindre floder, af hvilka den mest betydande är Rio Soccoridos. Bergväggarna genombrytas äfven af oräkneliga raviner och dalgångar, såsom den underbara Curral das Freiras i hjertat af ön samt de romantiska Ribeira da Janella i v. och Ribeira do Machico i ö. Liksom närliggande öar är M. tydligen af vulkaniskt ursprung. Spår häraf finnas öfverallt, bl. a. tre ganska väl bibehållna kratrar, särskildt Lagoa vid S. Antonio da Serra i ö., samt flere öfver hvarandra lagrade lavaströmmar, bestående dels af blåsig basalt, dels af mer eller mindre fältspatartad trakyt. På sina ställen förekomma äfven olika slag af tuffer, hvilande på tertiär kalk. Alla lägre trakter längs kusten betäckas af verklig basalt. Öfver de högsta bergstopparna, hvilka om vintern vanligen äro snöbetäckta, sväfva nästan ständigt tjocka dimmor. Men några hundra fot derunder, på de stora, gröna bergsplatåerna och än längre ned mot hafvet i de fruktbara dalarna, råder ständig sommar. Skiftningen i årstiderna vore nära nog omärklig, om icke under några månader (Okt.--Jan.) häftiga regnflöden inträffade, hvarigenom luften i någon mån afkyles. Denna luftförändring är dock mera känbar i de nordliga trakterna, som ofta äro utsatta för häftiga stormar. På det södra kustlandet beräknades medeltemperaturen under åren 1873--1883 till + 16,07° C. för Dec., Jan. och Febr., 17° för Mars, April och Maj, 21,62° för Juni, Juli och Aug., 20,5° för Sept., Okt. och Nov. Skilnaden mellan den lägsta och den högsta medeltemperaturen under de olika årstiderna var således 5,55° och sjelfva medeltemperaturen 18,7° för år. Jordmånen är utomordentligt fruktbar. De stora skogarna, som fordom beskuggade ön (hvaraf den erhållit sitt namn; Port. madeira betyder trä), hafva försvunnit; men icke få trakter äro nu åter bevuxna med skogar af barrträd, ek, kastanje, lager m. fl., hvaribland äfven några inhemska träd, t. ex. det bekanta drakblodsträdet. På den norra sidan af ön växa de flesta slag af europeiska frukter samt mot s. de mest olika arter af tropiska trädslag och buskväxter, såsom dadelpalmen, bananen, orangen o. a. I dessa nejder blomma de vackraste plantor, t. ex. kamelian, heliotropen, fuchsian, oleandern m. fl. Jordbruket försvåras såväl af den bergiga och ojämna marken som af brist på vatten under den torra årstiden. Denna brist afhjelpes dock i någon mån genom konstgjord vattning medelst ledningar från bergen (de s. k. levadas). De olika sädesslagen (korn, hvete och majs) gifva icke tillräcklig afkastning för öns behof. Sockerröret är icke på långt när så vinstgifvande som fordom, då det utgjorde öns vigtigaste exportartikel. Deremot odlas med framgång vin (se Madeira-vin) samt tobak, kaffe, te och förträffliga sydfrukter. Boskapsskötseln omfattar hufvudsakligen får och svin-afvel, derjämte oxar, kor och getter. På ön finnas inga rofdjur. Af foglar häckar derstädes endast ett ringa antal arter, såsom tornfalken, koltrasten, sädesärlan m. fl. och, bland icke europeiska foglar, kanariefogeln, som förekommer allmänt i vildt tillstånd. Af reptilier finnes blott en mindre ödleart, Lacerta Dugesii, och af sötvattenfisk ålen. -- Befolkningen uppgick år 1883 till 134,000 personer, nästan uteslutande af romersk-katolsk trosbekännelse. Öns innebyggare äro af portugisisk härkomst och tala ett språk, som högst obetydligt skiljer sig från moderspråket. Männen äro i allmänhet stora, kraftiga och välväxta; qvinnorna äro endast undantagsvis vackra. Folket är ärligt och nyktert, men fattigt och okunnigt. Under åren 1873--82 utvandrade 6,079 pers. Industrien består förnämligast af bomullsväfnader, broderier, blommor, korgsaker, träsnideriarbeten m. m. -- Alla städer, bland hvilka må nämnas Calheta, Moniz, Machico, Santa Cruz, äro belägna vid kusten. I s. ligger hufvudstaden, Funchal (se d. o.)., som står i telegrafisk förbindelse med Lissabon och Brasilien. Sedan mer än hundra år tillbaka har denna stad varit känd som en välgörande tillflyktsort för bröstlidande. Antalet sjuka, som nu årligen vistas derstädes, beräknas till 6 à 7 hundra personer. För obemedlade finnes en särskild vårdanstalt, Hospicio da Princesa Dona Maria Amelia, grundad af enkekejsarinnan Amalia af Brasilien och sedermera efter hennes död definitivt ordnad af stiftarinnans syster, enkedrottning Josefina af Sverige och Norge. -- Ön har egentligen blott en ankarsättning för större fartyg, nämligen Funchals redd. Skilnaden emellan det höga och låga vattenståndet vid springtid är 2 m. Under år 1883 ankrade 764 fartyg på redden. Exporten nämnda år värderades till omkr. 4,100,000 kr. och importen till 3,800,000 kr. -- I administrativt hänseende bildar M. jämte Porto Santo och närliggande öar ett förvaltningsdistrikt, som styres af en civilguvernör. I kyrkligt afseende är ön sedan 1539 ett biskopsstift. M. sänder representanter till cortes i Lissabon.
De första säkra uppgifter rörande M. förskrifva sig från portugisen João Gonçalves Zargos upptäcktsresa år 1419. Ön var då obebodd och betäckt med skog. Zargo seglade längs kusten och gaf åt några ställen namn, som de sedan dess behållit. Året derefter sändes han jämte Tristão Vaz Texeira till ön för att i konungens af Portugal namn taga densamma i besittning. De fördelade jorden emellan sina följeslagare och grundlade den förre staden Funchal i s. och den senare staden Machico i ö. Åren 1580--1640 delade ön med moderlandet ödet att stå under spanskt herravälde. Engelsmännen besatte ön 1801 och 1807, men sedan 1814 har den oafbrutet tillhört portugiserna, af hvilka den erhållit den vackra benämningen »Atlantens drottning». -- Jfr K. Mittermaier: »Madeira und seine bedeutung als heilungsort» (1855); F. A. Barral: »Le climat de Madère et son influence thérapeutique sur la physie pulmonaire, traduit par P. Garnier» (1858); A. G. Ramos: »Ilha da Madeira» (1882) och P. Langerhans: »Handbuch für Madeira» (1885). J. M-r.