Madrigal

Madrigal (Ital. madrigale). 1. En fordom bruklig lyrisk diktform med fri rörelse, erotiskt innehåll och epigrammatisk tillspetsning. Madrigalen, som skrefs i jambiskt versmått med 6--13 versrader, uppstod hos provençalerna, utbildades af italienarna och kom tidigt äfven till Tyskland. -- 2. I musikalisk mening är »madrigal» namnet på den egentliga representanten för kammarmusik och konstsång under 1500- och 1600-talet samt utgjordes af en 3--6-stämmig kör, till formen liknande motetten, men med verldsligt och mest erotiskt innehåll i likhet med de mera populära »villanelle», »frottole» m. fl., hvilka å andra sidan icke egde madrigalens rytmiskt och kontrapunktiskt mera konstfulla faktur. Namnet blef vedertaget efter Arcadelt, som 1538 med första boken af sina »Madrigali» väckte sådant uppseende, att densamma på 30 år upplefde 12 upplagor. Madrigalens förnämsta musikhistoriska betydelse ligger deri att den indirekt blef utgångspunkten for den beledsagade solosången (»monodien») och instrumentalmusiken, i det man plägade arrangera omtyckta madrigaler för luta eller klaver på det sätt att en stämma sjöngs och de andra spelades så godt det lät sig göra. De närmaste förelöparna till operan voro ingenting annat än ett uppradande af madrigaler, som sjöngos dels i kör, dels enstämmigt på nyss antydda sätt med ackompanjemang af violer, lutor o. s. v. Madrigalen utträngdes småningom af andra former, men bibehöll sig i England, der ett »Madrigal society» stiftades 1741, och der formen äfven moderniserades till ett slags körer, som kallas »glees». A. L.