Magnus II, hertig af Sachsen-Lauenburg, son af Frans I (d. 1581) och Sibylla af Sachsen, föddes 1543, kom i början af Erik XIV:s regering till Sverige (M. var brorson till Erik XIV:s moder, drottning Katarina), trolofvades med konungens halfsyster, prinsessan Sofia, och deltog i fälttågen mot danskarna. Vid rättegången 1567 mot de af Erik misstänkte herrarna var han det vigtigaste vittnet och betygade, att några af dem yttrat, det Nils Stures skymfliga behandling ej skulle blifva ohämnad. I Juli 1568 hölls M:s och Sofias bröllop i samband med Eriks och Karin Månsdotters. I Sept. samma år öfvergaf M. konungen och slöt sig till de mot Stockholm anryckande hertigarna. 1569 återvände han till Tyskland, men flyktade tillbaka till Sverige, sedan han 1574 stört landsfreden genom att storma och plundra Ratzeburgs slott. Han fick af Johan III en förläning i det svenska området af Östersjöprovinserna, men gjorde sig skyldig till våldsamheter mot grannarna och brutalt uppförande mot sin gemål samt fann slutligen för godt att qvarlemna sin familj i Sverige och begifva sig åter till Lauenburg. Der sattes han 1588 af sin yngre broder, hertig Frans II, i fängelse på Ratzeburgs slott. Han afled d. 14 Maj 1603.
Nordisk familjebok · första upplagan
Magnus II
Ämne: Furstliga familjer och prinsessor · Kejsare, kungar, drottningar och furstehus
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 616 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗