Magsaft

Magsaft bildas af magsäckens (ventrikelns) inre hinna (slemhinnan) och tjenar att smälta födoämnena. Hos menniskoventrikelns slemhinna finnas tvänne slags körtlar, nämligen magsafts- l. pepsinl. fundus-körtlar samt slemkörtlar l. pyloruskörtlar (se Mage). De förra afsöndra magsaft, de senare magslem. Magslemmet, som reagerar neutralt eller alkaliskt, träffas företrädesvis i en fastande, tom mage. Magsaften deremot, som är sur, framkallas genom allahanda kemiska, termiska eller mekaniska retmedel, i synnerhet genom den retning, som åstadkommes af födoämnena. Denna för matsmältningen så vigtiga sekretion inträder vanligen först 15--30 minuter efter födans införande, eller först sedan resorption af flytande föda börjat, hvarför bruket att börja måltiden med soppa är fullt rationelt. Magsaften, som man lyckats studera genom magfistlar på menniskor och djur, är hos menniskan en klar eller föga grumlig, färglös vätska af en fadd, syrlig smak och starkt sur reaktion, innehållande lemningar af de körtelceller, som bildat den. Den sura reaktionen beror hufvudsakligen på närvaro af fri saltsyra (klorvätesyra), som bildas ur klorider vid körtlarnas mynningar. Mängden af fri saltsyra varierar emellan 0,05 och 0,3 proc. samt utgör enligt Richet i medeltal 0,17 proc. De vigtigaste beståndsdelarna i magsaften äro för öfrigt de två organiska ämnena pepsin och löpe (se dessa ord). -- Konstgjord magsaft, pepsinlösning, hvilken med fördel kan användas i magsjukdomar med störd digestion, bereder man genom att på ett svalt ställe i ett dygn digerera slemhinnan af kalf-, svin-, fogel- eller fiskmagar med en mycket utspädd saltsyrelösning. F. B.