Máhdi

Máhdi (uttal. med hörbart h; Arab., part. pass. af háda, »vägleda», således »vägledd», näml. af Gud) var först namnet på den tredje abbasidiske kalifen, Muhammed el-máhdi (775--785), sedan på den siste, af sjiiterna såsom tolfte imam erkände ättlingen af profetens måg Ali. Från denne Muhammed-el-máhdi (d. 879) eller, enligt andra, redan från den tredje imamen, Alis son Muhammed, som af den falske profeten Muchtar uppsattes till motkalif mot Abd-el-málik (se Kalif, sp. 54), utgår legenden om den förväntade »mahdin», såsom verldens befriare (se härom Imam). Den mest berömde af dem, hvilka uppträdt som el-máhdi (»mahdin»), är Ubaid-allah el-mahdi, grundaren af fatimidernas dynasti i Tunisien (besteg tronen 909). En senare ryktbar mahdi var Muhammed ibn Abdallah ibn Tumrut, stiftaren af al-muahhidins, »unitaristernas», sekt (1130). I våra dagar hafva tre personer framträdt med anspråk på att vara den ende rätte mahdin, nämligen: 1. en scheich i vilajetet Aidin (omkring Smyrna), 2. den ryktbare ledaren af resningen i egyptiska Sudan 1881--1885 (se Muhammed Ahmed), 3. Es-scnusi, stiftaren af den efter honom benämnda sekten i Tripolis, den för närvarande mäktigaste af alla religiös-politiska sekter eller partier inom Islam. H. A.